In och ut, hej akut!

Idag vaknade jag med ännu mer klåda än igår. Och en svullen underläpp. Och stela, svullna och kliande händer. Efter att ha klagat av mig på Facebook blev jag utskälld och tillsagd att åka till sjukhuset pronto.

Men det gick ju inte. Jag hade nämligen ett uppdrag att utföra, ett seminarie att gå på, och tänkte inte tacka nej till mitt första uppdrag från den här kunden. Så jag smörjde in hela kroppen med kortisonsalva, åkte på jobbet och sen åkte jag direkt till akuten.

Beredd på att stanna där hela dagen och halva natten blev jag förvånad över hur fort jag fick hjälp. Sedan fick jag mediciner och så såg de att de verkade och sen var jag fri att gå. Trist nog tog det en evighet på apoteket att få ut medicinerna, men ändå.

Kul dock att en av Tavegyls vanligaste biverkningar, som jag redan har noterat att jag inte kommer undan, är trötthet och dåsighet. För den varan behöver jag mer av, småbarnsförälder med bebis och företag som jag är.

Nåväl. Slutet gott allting gott. Jag kan nu räta ut händerna och har bara mina vanligt porrigt tjocka läppar. Ingen extravagans här längre. Tack och lov. Dock att det fortfarande kliar, men det lär väl sluta i sinom tid det också. Hoppas jag.