I alla fall så saknar jag det. Jag saknar att stå med stearinljus som droppar, omgiven av diskanter, altar och fellow sopraner. Jag saknar att klämma i och ta i från tårna, från hjärtat, till Gläns över sjö och strand. Jag saknar den perfekta harmonin och känslorna i sångerna. Det saknar jag så det gör ont ibland.
Men. Att gå på ungarnas luciatåg är ändå bättre. Ingen harmoni eller klang eller takt, bara barn som tar i och sjunger och det är så fint att jag gråter varje gång.
Trevlig Lucia på er!
Jag saknar det också. Att gå luciatåg är nåt av det bästa jag vet, jag älskar det verkligen. Jag hoppas ha ork att börja i studentkören här i stan nästa år så jag kan få vara med i ett luciatåg nästa år!
SvaraRaderaVisst är det något speciellt med Lucia? Vilken söt dotter du har förresten!
SvaraRaderaJag är också en lucialover, men har inte riktigt tagit till mig barntågen än. Jag drar iväg till kyrkan tidigt som sjutton och njuter musikgymnasieklasser som gör en helt fantastisk föreställning. Då står jag ut med den okoordinerade falsksången på skola och förskola sen. (behöver ju inte vara kyrka förstås, men det är det enda offentliga luciafirande jag känner till. Mitt jobb har inget tåg som kommer tex. Och förresten hinner jag inte in till jobbet på lucia heller, med tanke på dubbelt luciafirande numer)
SvaraRaderaSigrid och Anna - luciasånger är nog det mest stämningsfulla som finns. Jag har youtubat konserter hela dagen, så uppenbarligen verkar inte ungarnas tåg stilla mitt behov helt. :-)
SvaraRaderaAnonym - tack! Fast det är min son.
Oj, vad lik Emil i "Emil i Lönneberga" han är på den här bilden! :-)
SvaraRadera