Skenet kan bedra

Idag tröttnade vi på julmat och rester och hemmahäng, och bestämde oss för att hitta på lite kul med ungarna. 

Nämligen lunch på pizza hut...

... och skridskoåkning med julklappsskridskorna. Emmy var glad, trots den mordiska minen. Jag tror att hon möjligtvis funderade på ifall vi ville att hon skulle slå ihjäl sig, isen är ju hal?! Sen åkte vi hem och bakade bröd som jäst i den nya jästkorgen och bakats på den nya bakstenen, sen åt vi upp det och såg på film och nu sover nästan alla barn och jag äter knäck och läser bloggar.

Visst låter det mysigt och idylliskt? Ha! Dubbel-ha!

Vi blev tvingade hemifrån, för vi hade haft strömavbrott sedan igår kväll  Vi frös och kunde inte laga mat eller ens göra kaffe. Inte för att jag bryr mig om kaffet, men ändå. Så vi åkte till Pizza Hut där pizzan var äcklig och dyr och sen letade vi reda på ishallen där ungarna halkade och slog sig mer än de stod på benen och jag var sjukt opedagogisk och ärligt talat rätt elak mot Noa.

Och anledningen till att vi åt bröd till middag var för att vi egentligen skulle ha varit på kalkonmiddag hemma hos min mamma, men eftersom hon också blivit magsjuk nu så blev den inställd. Jag är inte förtjust i julmat egentligen, så kalkonmiddagen vi brukar ha någon dag efter julafton ser jag fram emot något enormt. Men nej. Och min syster var så klart fortfarande sjuk, så ungarna har varit besvikna hela dagen över att de knappt har hunnit träffa henne något.

Och sen kom vi hem och strömmen var fortfarande borta. Nu är den dock tillbaka och jag hoppas den stannar kvar för nu har vi haft otur så det räcker för den här julen.

Jag har aldrig förstått mig på det där med att försköna vardagen. Jag skriver inte om allt, mest på grund av hänsyn till andra, men ni kan vara säkra på att här ljugs det inte och här får ni ingen tillrättalagd bild. Snarare tvärtom: de senaste dagarna har jag (trots magsjukan som drabbat släkten) varit så oförskämt lycklig att det nästan varit pinsamt. Men sånt vet jag inte hur jag ska skriva om. Det känns för privat och för skört och vackert att skriva om. Pinsamheter och jobbigt och misslyckanden har alla. Men det vackra och rosaskimrande är bara vårt, det vill jag inte alltid dela med mig av. Lite tvärtom från många andra, med andra ord.

Men någon ska ju vara på det sättet också. Antar jag.