Ibland tänker jag att folk skrattar lite åt mig bakom min rygg. Kanske inte nödvändigtvis elakt eller så, men ändå. Lite småfniss. Lite kommentarer om att "hon ska ju alltid tycka så mycket och klaga på allt". Och jag förstår dem. Jag kan ju inte låta något vara.
Jag har en åsikt om allt. Jag försöker låta bli, faktiskt. Jag vill väl också kunna vara sådär blasé och ointresserad av saker och ting. Jag vill också kunna skicka ungarna till förskola och skola utan att ha en miljon idéer om hur det egentligen borde se ut där. Jag vill kunna läsa tidningen utan att få högt blodtryck av ilska och upprördhet. Jag vill kunna se på tv utan att ha bergsfasta åsikter om vem som är bäst i programmet, eller vem som borde åka ut.
För det är lite uttröttande att tycka och tänka om allt från ifall det heter lös- eller smågodis, eller om sötlakrits är gott eller äckligt, till skattepolitik. Det är det. Och jag vill slippa vara den som alltid vill förändra, förbättra och förhindra, även om det är småsaker i andras ögon.. Jag vill ju inte bry mig om de saker jag gör, inte egentligen. Inte alltid i alla fall.
Men nu råkar jag vara född såhär, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Och om jag får välja, om man måste välja, så föredrar jag nog ändå att ha en åsikt om allt och inget över att inte ha en åsikt alls. För jag förstår inte hur man kan gå igenom livet utan att bry sig? Hur man kan låta bli att rösta, eller bara rösta på slentrian för att ens föräldrar röstade på det partiet. Hur man kan få barn utan att ha en tanke på hur man vill behandla dem eller uppfostra dem. Hur man kan lämna bort sina barn till en verksamhet utan att vara engagerad i hur den sköts. Hur man kan se på världen och allt som händer utan att reagera.
Då är jag hellre som jag är. Även om det innebär lite suckar och himlande ögon bakom min rygg.
fast gör du något åt det då? För att bara ha åsikter utan att göra något, det är väl ungefär lika illa som att gå runt utan åsikter alls? Bara nyfiken, eftersom du i något inlägg för några dagar sen pratade om hur lat du är :)
SvaraRaderaAnonym - jag gör alldeles för lite, självklart. Det går inte att göra något åt alla de saker jag har åsikter om. :-)
SvaraRaderaMen jag försöker lägga mitt krut där jag tror att jag kan påverka mest. Och ibland blir det debattartiklar och demonstrationer mot de större sakerna som jag inte kan direktpåverka.
Jag är istället sådan att jag tar väldigt lång tid på mig att skaffa mig en åsikt - på något vis vill jag ha ALL information innan jag bestämmer mig. Så min strategi har blivit att inte tycka så mycket i små frågor utan att ha principer.
SvaraRaderaT.ex: Principen är att jag vill att mina barn ska gå på en bra skola. Dock vill jag inte bestämma vad 'bra' innebär på förhand, känslan och barnets reaktion får avgöra.
Det kanske är självbedrägeri men jag upplever iaf att jag då har riktlinjer även om jag kan vara lite vag och 'det beror på hur man ser det' i sakfrågor.