Jag ser ett helt annat politiskt klimat framför mig. Björklund kommer snart att komma ut som människohamn för en stor och enorm orm, den saken är ju helt klar. Sjöstedt fortsätter sin politiska karriär genom att avslöja att Annie Lööf egentligen är en flera hundra år hämnddemon, för SÅ tantig kan ingen som är så ung vara.
Och så fortsätter det så. Vi får bli vana vid släpigt dryga kommentarer (med brittisk accent) från en vitblekt Gustaf Fridolin, som har svårt att veta ifall han ska tillhöra den onda eller den goda sidan. Och ibland så brister Anders Borg ut i sång, med någon pinsam litania om att han ska rädda världen och att han är så god och så bra och så jäkla häftig alltså. Och självklart hakar DN-redaktionen på, som statister och bakgrundssångare.
Det finns ett rymdskepp också, med lite härliga politiska cowboys. Där styr såklart Gudrun, i kampen mot de onda mansgrisarna som förföljer henne genom politiken.
Och så, mitt i allt, springer Liv runt och försöker sticka hål på alla demoniska lögner och falska vampyrer som Alliansen skickat ut bland befolkningen för att lura dem att skänka bort sina rättigheter till förmån för rikare rika.
Jag ser minst fem säsonger, säkerligen alla i musikalform, och så säkert en film också. Pax för royalties!
Ha ha! Jag är sjuuukt nöjd med att susa omkring med politiska cowboys och Gudrun i rymden!
SvaraRadera(Såg du förresten Rival-samtalet med Schyman, Wetterstrand, Sahlin? Där gav de (särskilt S & S) några härliga exempel på onda mansgrisars handlingar. Träffar man Gudrun lite mer o-offentligt kan man få höra ännu intressantare omdömen från hennes sida.)