Banne mig, så gör jag!

Idag tog jag med mig alla tre barnen och åkte och handlade. Jag tycker att det är viktigt att göra det ibland, av många anledningar. Jag ser det helt enkelt som en mycket värdefull möjlighet för mig att vara pedagogisk och lära mina barn saker. Om det gör mig präktig, så fine. Jag är stolt över den jag är, banne mig!

Jag passar på att lära dem:

- Hur maten produceras. Vi kan stå vid mjölet och prata om hela vägen från ax till limpa, eller så kanske jag tar fram ett bra paket glass och förklarar varför de inte får äta den sämre varianten. En gång när vi stod framför lösgodiset började Emmy gråta för att jag förklarade att man får cancer av sån mat, men må så vara. Bättre att de är livrädda för färgämnen och tillsatser än motsatsen, brukar jag säga.

- Hur människor fungerar. På den stora affären där vi handlar ser man alla samhällsklasser. Ibland följer vi efter någon lite snobbig familj och så visar jag skillnaden på maten som ligger i deras vagn och den mat som ligger i någon sunkigare familjs vagn. Vi pratar om klass och inkomstklyftor och så förklarar jag varför vi måste smussla med falukorven för att inte uppfattas som arbetarklass. Noa har blivit ytterst duktig på att prata högt när han nämner linser och bönor, men viska så fort det handlar om tacos. De lär sig så fort när de är små att det är härligt att se!

- Tillgång och efterfrågan. Givetvis kan vi inte dra hela och invecklade ekonomiska system, men jag förklarar varför viss mat är dyr och viss mat är billig. Jag förklarar lite om modellen med stormarknader och hur de har slagit ut lantaffärerna som fanns ute hos oss förr. Ibland låter jag ungarna slänga lite bananskal på golvet för att liksom markera att vi egentligen tycker att stormarknader är av ondo. Det ser jag som en lektion i civil olydnad, och det är faktiskt också något jag tycker är viktigt. Och det står jag för!

- Alla är olika. Herregud vad mycket fula, konstiga och märkliga människor det finns på affären. Ungarna märker inte sånt särskilt ofta, så jag pekar ut alla kufar åt dem. Så att de lär sig att det finns olika sorters människor; fula, vackra, rika, fattiga, långa, korta, tjocka och smala. Sedan förklarar jag mycket pedagogiskt att alla är lika mycket värda. Det är, enligt mig, väldigt viktigt att med ord förmedla vad man vill få fram. Det är bara då barnen lyssnar. När de ser vad man som förälder GÖR istället för vad man SÄGER så lyssnar de ju inte. Det säger sig självt. Och jag vet inte om ni hade tvivlat på det här, men jag är ju väldigt kunnig inom barnuppfostran. (Snygg är jag också, jag valde att vara det någon gång runt 25 år när jag hade tröttnat på att vara ful. Det är ju skönt att man kan välja.)

Sedan finns det ju SJÄLVKLART massor av andra saker jag lär dem under tiden också. Som till exempel hur otroligt typiskt det är att det alltid är mammorna som handlar med sina barn. Det är jag som feminist självklart emot. Ibland brukar då ungarna påpeka att jag ju är mamma och handlar, men då förklarar jag att det inte gäller mig. De förstår att jag liksom står över det där lite. Jag är ju upplyst, och då behöver man inte lära som man lever. Eller var det nu tvärtom?

Sedan bär jag hem alla barnen i sjal. Det gynnar syskonkärleken att ha tre barn i samma sjal. Dessutom ger det mig motion och jag vet inte om jag har nämnt det här, men jag är ju lite av en expert på motion eftersom jag nyligen bestämt mig för att börja springa i vår.

Väl hemma sedan tittar jag igenom bilderna jag tog med systemkameran under tiden vi handlade. Efter att ha redigerat dem hårt så att jag ser ut att väga 55 kilo tittar vi på dem tillsammans med maken som kommit hem från jobbet. Det är viktigt för oss att han också får vara delaktig i barnens vardag, om så bara via bilder. Det är ju trots allt tanken som räknas.

Jag förstår faktiskt inte hur man kan göra på något annat sätt. Vill man göra saker som är skadliga för barnen? Eller alltså, inte skadliga. Men väldigt dåliga. Skadliga. Fast inte skadliga. Dessutom är det här min blogg där jag får skriva vad jag vill. Utan att stå till svars. Så det så! Banne mig!