I vår säng ligger en liten ynklig fyraåring med hög feber och blanka ögon. Och ettåringen som just kommit upp i sängen tittar på sin storasyster och kryper sakta sakta fram och klappar sen på armen. Klappar fint. Tröstar.
Och storebrodern hämtar en Kalletidning och läser för sin sjuka lillasyster. Ljudar sig igenom sida för sida. Och mitt i allt tittar den sjuka lilla upp på mig och säger bekymrat: "Mamma, på Majkens kalas kan hon väl få en bit tårta fast det är sött? Det är ju faktiskt hennes födelsedag!"
På tio minuter lyckas de alla tre visa upp sån rörande syskonkärlek att jag tänker att det är tur att de inte förstår själva hur vanvettigt vackra och rörande de är. Finaste sötnosarna.
Plötsligt händer det... och det är underbart!
SvaraRaderaFast faktiskt är de alltid såhär med varandra. Syskonkärleken i den här familjen är så stark att man kan ta på den typ. Fint.
SvaraRadera