När applådåskorna dånar och golvet knakar av glädjeskutt, hopp och tjut. När fyra människor vilt jublar och hojtar och hejar och hurrar. När det dansas och skriks och tjuts av glädje. När hela familjen i kör räknar varje steg; "...fem, sex, SJU!". När den lilla lilla står i mitten, begeistrad av sig själv och uppståndelsen och glädjen som hon orsakar.
Då tänker jag på vilken ynnest det ibland måste vara att vara yngst och så vanvettigt avgudad, ut i minsta lilla fingerspets. Så dyrkad, så hyllad, så oförställt älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar