Apropå ungarnas kompisar och sådär så har vi på sistone insett att de flesta på skolan och förskolan tror att Majken är en kille. Hon har kort hår och det är liksom avgörande för barn (och vuxna) när de gissar på kön.
Och jag struntar väl i det. Egentligen. För herregud, det spelar ju ingen roll ifall de tror att hon är kille. Men, i och med att de tror det har jag också insett, med en kall klump i magen, att de tror att hon heter Michael. Där går gränsen. Jag dör, det är så pinsamt. Michael?!
Så nu är jag extremt tydlig med att det är en tjej som heter Majken. Annars måste jag byta identitet eller något för att undkomma skammen i att folk tror att min unge heter som en kass död sångare med sönderopererad näsa.
Hahaha men det är ju kul ju! Michael!
SvaraRaderaSamma sak hände när Carla var liten, och folk hörde bara "Carl", men det är inte alls lika kul som Majkel!
Carl är ju ändå ett namn man inte skäms över. Men Maaajkäl liksom. Dööör!
SvaraRaderaFörlåt men hahahaha! :-D
SvaraRaderaMin dotter heter också Majken, hon är snart 1 år. Och storebror (3 år) kallar henne Majkis eller ibland Majk. Har också insett att många hör fel och antar (pga kort hår) att hon är en kille. Sen att hon oftast har storebror gamla kläder gör ju inte saken bättre =)
SvaraRaderaHaha! Själv är jag tyvärr så trög så här på kvällen att jag inte fattade att du menade Majkel, tyckte mest att det var konstigt att du inte stavade namnet Mikael och begrep inte hur folk kunde blanda ihop det med Majken...
SvaraRaderaMin lilla sockersöta krullhåriga dotter med monstertröjor tas också oftast för pojke, tror att det kan vara så enkelt som att om det inte är rosa så är det nog en kille = Folk är inte kloka.
Men herregud, det finns väl inga 1-åringar med långt hår?
SvaraRaderaHar i och för sig läst på FL om en morsa som satte löshår på sin dotter så inget är ju omöjligt... ;)
Michael! :D
Åh, det är samma sak här! Det stör mig inte att alla tror att hon är en pojke, men namnet de hör?! Ser jag ut som en sån mamma, va? Va?!
SvaraRaderaJag känner på sätt och vis igen mig: min dotter var liten tunn och hårlös och klädd i från min kompis (som har en son) lånade kläder och "alla" trodde hon var en pojk. När de så frågade vad hon hette och jag sa "EmmaLi" fattade de sitt misstag. Men gjorde alltid ett nytt. "Aah, Emmelie! Så fint!". *morr*
SvaraRaderaFast det spelar ju apselut ingen roll alls idag. Eller ens då. Men keligt är det ju! Och var.