Snillen spekulerar

Måste det vara jante eller offentlig ego-onani? Jag orkar inte med det här nya "jag är så bra, snygg, duktig, rolig, intelligent, perfekt, härlig, spontan, komisk, ikonisk, inspirerande och fucking marvellous" som alla håller på med nu.

Som att antingen så är man jantelagens grundare och försvarare, eller så skriver man blogginlägg på blogginlägg, tweet på tweet om hur sabla perfekt man är? Det är som att Blondinbellas tidigare så provocerande stil har blivit norm. Det normala. Det bra. Det är ju sån man ska vara. Man vill ju inte vara tråkig och klaga på sig själv, nej herregud! Våga inte ANDAS om någon svaghet. Och om du gör det, väg då genast upp med hur fahahahantastisk du är på allt annat. Var en förebild även om ingen har bett dig om det. Var inspirerande. Var en ikon.

Och, gör det gärna i bloggen, på andras bloggar, på twitter, på facebook, i tv, i radio - var du än kommer åt. Katrin Zytomierska ska tycka att du är pinsamt självförhärligande, först då har du lyckats.

Det är nya melodin. Och då lyssnar jag hellre på Ranelids Mirakel, helt på sant.