För ett tag sedan fick en numera före detta vän för sig att hon skulle upplysa mig om precis vad som är fel med mig. Så hon författade ett litet brev där hon talade om att jag är egoistisk, självisk, en narcissist och att hon minsann inte läser min blogg!!1!11!!!*
Och jag vände andra kinden till. Önskade lycka till i livet, höll mig sansad och lugn och trevlig och vuxen.
Fy fan vad jag ångrar det.
Vems idé var det egentligen? Jesus? Den barmhärtige samaritens? Så. Jävla. Dum. Idé.
Istället för att ge tillbaka gav jag ett artigt svar. Istället för att bemöta med samma mynt var jag den större människan, och tro mig - det suger att vara den större människan. I alla fall när det inte finns någon publik, för att vara den större människan är ju rätt bortkastat på någon som inbillat sig att det tillhör normal hyfs och ton att häva ur sig precis vad man tycker och tänker om någon annan. Bortkastat, I tell you!
Förutom att jag stör mig på det gyllene tillfället att vara giftig som gick mig ur händerna, stör jag mig även på den makalösa bristen på självinsikt folk lider av. Ja, folk rent generellt, för det här är ju inte en isolerad företeelse. Titta bara på närmsta storblogg där bloggaren uttrycker något annat än vilken tröja som är snyggast på Gina Tricot just nu och tada! Ni kommer finna flertalet kommentarer av typen "Va?! Tycker du att X är si? Vilken hemsk och vidrig och avskyvärd människa du är!!".
Alltså, det här med att reagera på att någon har en åsikt, eller gör något, och sedan skriva hatiska brev, kommentarer, mail, sms eller vad det nu är där man förklarar att personen i fråga är hemsk, what's up with that?! Inser man inte själv att genom att göra det så kvalar man in på "hemska personer"-listan mycket bättre än stackaren som bara uttryckte en personlig åsikt från början?
Jag vet inte, jag bara fascineras. På riktigt. I vilken värld kan man häva ur sig elakheter över någon annan och fortfarande tro sig vara en fin människa? Makalöst.
*(Jag vet inte, men har jag någonsin påstått att jag är annat än självisk, egoistisk eller narcissistisk? Jag menar, jag bloggar. Bara det.)
Åhhh, man kan ju reta ihjäl sig på saker man kunde ha sagt/svarat men inte gjorde när det begav sig. Jag är fortfarande på dåligt humör efter att i förmiddags råkat ut för en av cheferna på mitt jobb (inte min chef) som bara måste imkompetensförklara eller nedvärdera andra så fort hon kommer åt. Och jag är egentligen på dåligt humör för att jag inte gav igen ordentligt utan bara halvhjärtat just för att jag skulle vara den "större människan". Men jag antar att det ändå inte biter på sånt folk, de inser inte hur otrevligt de beter sig ändå.
SvaraRadera