Låååångfredag

Herregud, håll tyst nu om att "när jag var liten var det minsann synd om oss för vi fick bara sitta stilla och vara tysta och ha tråkigt hela dagen", för vet ni? Jag fattar varför!

Jäklar i min lilla låda vad jag skulle vilja go old style på mina ungar och bara "sitt tysta i hörnet och håll tyst, annars får ni aldrig syndernas förlåtelse", eller vad man nu hotade med för att få dem att sitta och titta på dammkorn hela dagen lång.

Ja, det har varit en sån dag idag. Jag känner stor förståelse för föräldrarna förr i tiden som såg EN chans per år att få tyst på sina små monster. "Jesu lidande bla bla bla: kontentan är att vi har fått en legitim anledning att tvinga dem att vara tysta och stilla, win!", så lät det nog på kafferepen överallt. Förutom "win" då, kanske.

Men imorgon blir det bättre. Imorgon är det påskafton. Yay! Godis och utklädnad. Yay! Och apropå det så får jag lite spatt på föräldrar som inte låter sina barn gå påskkärring för att "man vet ju aldrig vad det är för människor som öppnar dörren". Va? En idé är ju att gå med sina ungar då. Eller är de rädda för att barnen ska bli kidnappade av en pedofilliga framför ögonen på dem, som att barnarov blive legitimt ifall ungarna är dumma nog att plinga på dörren med illaritade påskkort? Eller om man inte vill gå med: låt dem bara gå till människor som de känner? Eller, en helt wild och crazy idé: skippa pedofilskräcken. Mig veterligen är det inte många barn som försvunnit när de gått påskkärring, men vill man låta sin irrationella rädsla inskränka barnens liv kan man väl göra det på en högtid såväl som en vardag.

Och don't get me started om att man nu börjat maniskt propagera för spiknyktra föräldrar på påsken såväl som julen. Jag orkar inte!

Jo. Jag är på jättebra humör idag.