Ologiskt, hur menar du då?

Okunnig människa: Men vad ÄR det här tjafset med genus egentligen? Så himla larvigt!

Jag: Ja, men i grund och botten handlar det ju bara om att inte tvinga på barn könsroller utan att låta dem välja själva.

Okunnig människa: Amen asså! Alla vet ju att killar liksom är menade att leka med bilar och sånt, och att tjejer gillar rosa och dockor. Det bara ÄR så. Det kan man inte ändra på bara för att man är genustaliban! Det har ju ingen påverkat dem att tycka. Tror du att barn gör som föräldrar säger eller? Nej, de gör som naturen bestämt att de ska göra.

Jag: Men... jag har ju barn av olika kön och det går inte alls att se ett sånt mönster. Den som varit mest intresserad av bilar är tjej och den som varit mest omvårdande är pojke. Hur förklarar du det?

Okunnig människa: Men guuud, det är ju för att DU är genusrabiat. Du har ju påverkat dem att tycka så! Det är ju inte konstigt att dina barn gör så när du tycker att det ska vara så, det är ju skillnad!

Jag: ...

Är det något jag inte fattar så är det den makalösa bristen på logik och konsekvent tänkande när det kommer till genus och barn. Man påverkar självklart inte barn, de väljer helt själva. Om de inte råkar välja annorlunda än könsrollerna, för då är de påverkade. Men annars kan man inte påverka dem. Bara om de gör "fel". Va?

Lite som att "pojkar ÄR pojkar och det kan man inte ändra på bara för att man sätter på dem rosa". Nej, precis. Men sen då: "ni förvirrar dem så att de inte längre är pojkar när ni sätter såna griller i huvudet på dem". What? Come again?

Det är så makalöst... snurrigt alltihop. När det egentligen är så enkelt som att min son har en snopp har en snopp har en snopp oavsett hur mycket rosa han har, oavsett hur många glitterkalas han har eller om han köper klänningar en masse. Mina döttrar har snippor och äggstockar och de förtvinas inte om de... ja, jag vet inte. Vad är negativt för tjejer att göra? Nej just det, ingenting eftersom tjejer får leka med killarnas könsroll utan att det är skrämmande. För då höjer de ju sin status. Kräks.

Och sen de som ska gå åt andra hållet och vägra barnen vetskapen om att de är flickor eller pojkar, för att de inte ska identifiera sig med någon roll alls utan att bli helt fria. Jag orkar inte. För då blir det ju samma sak, bara tvärtom. Att det är så förknippat med en könsroll att tillhöra ett kön att man inte tror att det går att komma ifrån. Att det är farligt att vara tjej, för då blir man tjejig. Som att det är farligt att vara tjejig. Eller att det är farligt att vara pojke, för då kanske man inte kan låta bli att falla in i pojkarnas könsroll. Som att barn inte är starka individer med egen vilja och åsikter? Oavsett intentioner ser väl vilken tvååring som helst att situationen mellan benen är olika för mamma och pappa och vem liknar jag? Vad spelar det då för roll om man upprepar "du är ett barn, du är ett barn, du är ett barn"?

Jag bara svamlar. Jag vet. Men så här då: det är varken skadligt eller viktigast i världen att vara 100% säker på vilket kön man tillhör från tidig ålder. Det som däremot ÄR skadligt är att förutsätta att man därmed kommer vilja, vara, bli olika saker. Bättre då att påpeka att ja, du är en flicka. Och du kan göra precis vad du vill. Ja, du är en pojke. Du är fri att tacka ja och tacka nej till alla delar av det du erbjuds. Det räcker så.