I eftermiddag vet jag: ramlade jag av? Rev jag alla hinder? Vägrade jag ut mig? Red jag fel väg?
Ungarna ba "men mamma, vinnandet är inte viktigt! Du är ju med för att det är kul! Tänk på att ha kul istället". Mmm... eller hur. Sötnosarna. Som att deras mamma någonsin skulle vara nöjd med att komma sist för att hon hade kul på vägen dit?
Nåja. Snart iväg till stallet för banbygge och sen är det bara att vänta på min tur. Ja ä int nervös. Sure.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar