Kan vi inte bara sätta ett nackskott på alla överstressade prettoföräldrar som vägrar läsa Maxböcker för sina barn bara för att det är fel språk? Eller okej, inte nackskott då. Jag hyser nämligen starka misstankar om att flera av er som läser här är just dessa Maxhatare, så jag formulerar mig så här istället: sluta!
Det finns inte ett enda barn, och det här garanterar jag er, som skulle ha pratat normalt och som istället fick en språkstörning för att hen fick höra maxböcker som liten. Ja, det är väl klart att det är fel att säga "tittar vovven" eller "max tittar nallen", men det är ju så barn pratar. Det är ju så de börjar sätta ihop meningar, och jag lovar att de inte kommer bli efterblivna, hoppa av högstadiet och börja knarka för att de ibland som små fick höra grammatiskt tveksamma pekböcker.
Det är dessutom samma människor som måste vårda sitt akademiska varumärke så mycket att de inte kan nedlåta sig till att säga vovve om en hund, eller kisse om en katt. Det är ju inte SÅ DET HETER! Det heter ju faktiskt hund, då ska man ju lära barnen rätt från början! För annars märks det ju inte vilka intellektuella, belästa och språkligt bevandrade föräldrar barnen har.
(Dock att Noa rättar texten i Maxböckerna när han läser för Majken. Det låter ju konstigt annars. Jäkla prettounge.)
Jag gillar att det är dubbeltext i vissa - både barnanpassat och vuxenanpassat. Som om jag inte själv hade kunnat räkna ut att det går att läsa "Max tittar på hunden" i stället för "Max tittar vovven" om jag skulle vilja göra det.
SvaraRaderaJag tror inte att barn mår dåligt av att man läser Maxböckerna. Tror inte heller att de kommer efter i språkutvecklingen (om man nu inte bara läser Maxböcker och aldrig pratar normalt med dem).
SvaraRaderaDäremot tror jag att många barn tar efter sina föräldrar när de envisas med att säga "det är mammas gaffel", "nu vill mamma byta Axels blöja" osv och prata om sig själva och barnet i tredje person hela tiden. Varför gör man det? Varför inte prata normalt med barnet?
Jaha, jag börjar med att vara väldigt ense med dig (om Maxböckerna) till att bli extremt oense:
SvaraRaderaVarför i hlvte ska man använda andra ord för hundar än just "hund"?! Vad barnen säger är en sak, men jag tänker inte gå omkring och kalla hundar för "vovve", fåglar för "pippi" och bilar för "brumbrum". Här hemma säger vi dvärgschnauzer, björktrast och Volvo.
(Och jag skojar bara om schnauzern.)
Presens - det är ju så sjukt drygt och härligt med den dubbla texten, jag älskar det!
SvaraRaderaLovika - att säga mamma om sig själv när de är bebisar faller sig naturligt tycker jag. Men jag håller med dig i övrigt.
Malin - man gör ju så klart som man vill, men det är mkt lättare för barn att själva säga vovve än hund t.ex., så det är ju knappast helt utan anledning.
Äh, bara man erbjuder barn ett varierat språk löser det sig i slutändan. Finns det ett enda skolbarn i Sverige som inte vet att vovve är synonymt med hund?
SvaraRaderaHär har vi typ femtielva ord för varje grej eftersom ungarna är tvåspråkiga så var glad så länge det bara talas ett språk hemma och man inte behöver förklara för varenda jävla människa vad barnen pratar om egentligen...
Måste vara humanister som är så tossiga ;) De ohemult många naturvetarpoäng jag känner har inga problem med vovvar och kissar.
SvaraRaderaDet värsta är ju att ungarna blir såna fascister. Min var inte två år fyllda när hon tittade på mig och sa: "E inte vovve. De e en hund."
SvaraRaderaOch jag håller med Lovika. Jag fattar inte heller det här med tredjepersonsomtal och -tilltal.
SvaraRaderaNär vuxna säga bappe eller tutte (!) istället för napp känner jag ett starkt obehag. Just sayin'.
SvaraRaderaÅh Jenny, det är vidrigt!
SvaraRaderaJag har inga problem med vovve eller pippi men Maxböckerna, jag avlider. Jag får seriöst klåda över hela kroppen om jag tvingas läsa dem. Då är jag ändå ganska opretto i övrigt. ;)
SvaraRaderaJag vägrar läsa Maxböcker för min barn. Men jag har aldrig reflekterat över språket - för som du skriver - det är så små barn pratar! Jag läser dem inte för att han är elak mot katten och hunden. (puttar ner katten från muren och drar hunden i öronen har jag för mig) - och det är ingenting jag vill lära mina barn. Det gick bra så länge man kunde hoppa över sidan där han var elak, men nu frågar äldsta dottern "mamma vaffö läsa?" och pekar där, så nu är det slut! =)
SvaraRadera