Hur går det med håret då?

Eftersom någon önskade få höra mer om håret tänker jag höra bön. Dels för att jag är ytlig, dels för att jag gillar hår. Inte mitt eget, men annat. Inte så att jag samlar hår från vänner och stoppar under huvudkudden, för det vore ju både läskigt och äckligt, men jag tycker om frisyrer och sådär. Typ asså ba.

Mitt hår är fortfarande orange, men nu har jag vant mig. Jag gillar att det är rätt ljust. Jag gillar att det lyser i ljuset ibland. När jag tittar mig i spegeln hemma ser det nästan ljusbrunt ut, men på bild är det knallorange i vissa vinklar.

Nu har jag dock fått en utväxtrand och den måste åtgärdas snart och jag är nervös. Tänk om det blir jättekonstigt? Ännu sämre?

Här är en bild från några veckor sedan. Det är jag och min syster på bilden och den uppmärksamme kan notera att hon är beredd på att det tas ett kort, medan jag inte är så beredd. Den som är RIKTIGT RIKTIGT uppmärksam kanske också lyckas notera att min syster är en size zero och att jag inte riktigt är det. Nåja.

Så ser håret ut nu. Och det är säkert en skitkass bild för det här ändamålet, men jag hittade ingen annan. Jag är rätt nöjd förutom att jag gärna kanske skulle få till en perfekt hårfärg, men man vet vad man har och inte vad man får och så är det med det.

Tja, det var statusuppdatering om hårfärgen. Vet inte riktigt vad jag ska tillägga här. Ni skulle sett urringningen på den där klänningen förresten. DÅ hade det här blivit ett uppskattat inlägg, om jag lyckats få till en bättre bild på den.

(Foto: Lena Hellström)