Jag började bläddra i Ettans läsebok "Läs med oss"- Olas bok som han har fått ta hem. Och sen var det kört. För herregud, boken?! Galet konstigt språk, märkliga konversationer och unkna värderingar.
Jag har rantat på twitter och jag har samlat ihop alla tweets här så kan ni se vad det handlar om. Och ja, jag har mailat rektorn. Så klart. Jag är ju "den" föräldern.
Ikväll ska jag dock gå ut och äta med vänner och lajva vanlig människa som inte måste lägga sig i varenda liten sak. Ska bli avslappnande!
(Leo är den duktiga killen som kan läsa. Tjock, med mittbena och glasögon. Pluggis liksom. Och nallen är rar.)
Vad är problemet?
SvaraRaderaJag är tydligen efterbliven själv för jag förstår inte vad det är som du klagat på!
Johansson super? Seriously?
SvaraRaderaAnna - jag tycker att problemen är flera.
SvaraRadera1) Väldigt förlegat språk och hur mycket uppmuntrar det läsglädjen att få läsa "Jag ser en so" "Jag ser en sele" osv?
2) Konstiga värderingar. Pluggisen är tjock och töntig, Johansson super och pappan ska sluta äta för att bli smal.
3) Språkets uppbyggnad känns torftig.
Måste de läsa den boken då? Hos oss får barnen själva välja vad de vill läsa, bara de läser. Om man som förälder inte vet vilka böcker man ska välja kan man få låna läsebok i skolan.
SvaraRaderaemmaw - ja, det är ettans läsebok. Finns i tre varianter efter svårighetsgrad. Det är en historia för sig.
SvaraRaderaHerre-gud. "Jag kan se en so"? Stackars barn. "När Johansson är ensam super han" - klockren socialrealism. Kan du inte hålla oss uppdaterade om rektorns svar?
SvaraRaderaFörstår din poäng i mycket med boken, förutom att du verkar ogilla ordet "rar", varför?
SvaraRaderaDen har mina ettor också. Ja en del har Elsa och Leo, men du fattar :)
SvaraRaderaJag håller med om att det är trist med alla stereotyper, ja vi borde ha kommit längre. M e n: den första läsinlärningen funkar så, det är inte mkt handling eftersom de ska först lära sig ordbilder, sen avkodning och längre fram läsförståelse.
Men Gud vad deppigt. Är detta vad de får göra i ettan? Vad händer med de barnen som läser kapitelböcket själva i förskoleklass? Får de också sitta med mor-ror?
SvaraRaderaHerrejösses! Elsas, Leos och Olas böcker hade vi när JAG gick i ettan och det var 1986... Minns fortfarande hur det gick till när vi blev tilldelade våra böcker, för det syntes på boken hur bra man var på att läsa. Blå, grön eller gul. De hade olika svårighetsgrad. Som bäddat för jämförelse mellan ungarna. Usch. Minns besvikelsen över att bli tilldelad den gröna när jag ville ha den gula...
SvaraRaderaÄr det bättre att alla har samma bok då? De som jag svårt att läsa får en för svår bok och de som redan kan läsa får lära enstaviga ord? Tror inte det du. Det viktiga är väl att prata med barnen varför de får respektive bok.
SvaraRaderaNär jag gick i skolan hade alla samma läsebok. Jag läste flytande då och hade samma bok som de som höll på att lära sig att läsa. Så fruktansvärt själsdödande. Sen fick jag göra andra böcker som hette typ Äppel, Päppel, Piron och Päron eller nåt. Fast man fick inte gå för fort fram i de böckerna heller...
SvaraRaderaVad bra att barnen har olika böcker nu i alla fall. Innehållet verkar dock se exakt likadant ut som när jag började skolan 1983 med skillnaden att barnen i min bok hette Tor, Lena, Isa och Disa. Fattar dock inte hur jag kan komma ihåg det här!
Tor och Lena minns jag också! Jag minns också Carol, Lynne och J.J. från min första engelskabok. Helt onödigt.
SvaraRaderaMen som anonym här ovan skrev så sker läsinlärning enligt ett visst mönster, jag tror att man utgår från ordet "SA" och bygger vidare på det.
Jag tycker mest synd om Johansson.
SvaraRaderaAlternativet till upplägget med Elsa/Leo/Ola är förstås inte att alla har samma bok, utan att ungarna får välja bok utifrån intresse i samråd med läraren. (Min son går i ettan och de får läsa vad de vill, med reservationen att de ska passa deras nivå vilket läraren förstås kan kan bedöma.)
SvaraRaderaJa om alla elever hade en egen lärare så kunde de ju få välja vilken bok de ville. Men nu ser inte läget ut så. Jag är så trött på alla tyckatillare om hur skolan ska utformas. Tänk innan ni skriver.
SvaraRaderaAnonym, va?
SvaraRaderaVi var 26 barn i min lågstadieklass med en lärare och det gick hur bra som helst att välja ut böcker själva. Det handlar kanske om smarta upplägg och prioriteringar.
Anonym 1 - fast de flesta har ju läst mer än det här (dock är det inte böckernas fel ju) och att avkoda ord är en sak, att använda exempel som "so" är en annan?
SvaraRaderaTahira - jag har inget problem med ordet rar i sig, mest att det för med sig konnotationerna till femtiotalets "mor ror och far är rar" och att det används så flitigt i boken trots sällan i verkligheten gör att boken känns ännu mer daterad. Dessutom är det bara flickorna som är rara.
Anonym 2 - väldigt konstigt att det gick bra i förskoleklassen att alla hade olika böcker då. Där Noa läste roliga kapitelböcker (som var långt mer avancerade än detta) istället för dessa förlegade.
Sedan kan man ju behålla konceptet men byta ut just DESSA böcker.
Det finns olika metoder för läsinlärning och det här är helt klart en bok baserad på ljudmetoden, dvs. man utgår från de små bokstavs-/ljuddelarna i ett ord. Man börjar med de fonem som är ljudmässigt och talmotoriskt lätta att smälta samman. Ljud/bokstäver som lätt förväxlas introduceras inte tidsmässigt nära varandra i läsutvecklingen, varför ja, språket upplevs som (är) torftigt. Detta är dock ingen metod baserad på, eller ens i närheten av, det av eleven använda talet/språket, utan snarare en med grund i pur avkodning.
SvaraRaderaMan börjar oftast med a, o, i och då långa sådana. Samma princip gäller för konsonanterna; först kommer de man kan "dra ut", såsom v, m, l till exempel. Därav ord som so, as, lo osv. Orden är på sin höjd sekundära enligt denna metod, det skulle - i princip och såhär tidigt i inlärningsgången - lika gärna kunna stå sä, mi, vo. Ska man hårddra metoden kan det vara rent gynnsamt med ord eleven inte känner igen, då det då verkligen kan koka ner till just avkodning och inte igenkännandet av en ordbild.
Avkodning och läslust är två vitt skilda företeelser under det paraplybegrepp vi kallar läsinlärning. Det här är som sagt EN metod gällande detta och jag har svårt att invända så särdeles emot just metodrepresentationerna av den. Vanskligt blir det väl snarare om detta är den enda metod man som lärare avser använda, samt om alla elever förväntas hålla sig på nivå "so".
Den här boken hade JAG i skolan...för 25 är sen!!
SvaraRaderaOm jag minns rätt så är OLA-boken minst beskrivande i texten eftersom det ska vara den lättaste boken, därefter kommer ELSA-boken och sist LEO-boken som är "svårast".
Men nog borde det väl ha producerats åtminstone EN bättre läsebok under de senaste 25 åren som slår detta litterära mästerverk...
"Mor ror" "Far är rar" Längre ned upprörs du över hur bara flickorna beskrivs som rara?
SvaraRaderaVår ettakluddare har "Huset på ALvägen". Tipsa rektorn om den! http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147082321&gclid=CKbpt8WJ1bICFad3cAod1VMA8A
SvaraRaderaAnonym - har du problem med läsförståelse?
SvaraRaderaLisaM - ska kolla, tack för tipset!
SvaraRaderaI vilket fall som helst så kan alla nybörjarböcker för läsning slängas, iaf de i klassuppsättning som den här. 2012 jobbar elever med datorer och lär sig läsa genom att skriva. Denna metod är givetvis forskningsbaserad. När barnen själva formulerar sina berättelser blir det aldrig i de har varianterna att "jag kan läsa" eller "nallen är rar". Barn berättar om det som är viktigt för dem i deras liv där och då.
SvaraRaderaInte för att jag rekommenderar bokbål, se bara hur det gått tidigare i historien (typ Hitler). Men täta skolans väggar och golv med böckerna och köp elevdatorer istället. Skicka lärarna på utbildning i "Att skriva sig till läsning". Hälsa rektorn det...
Jovisst, gärna elevdatorer. M E N när vi på vår skola har fem ( ja fem) fungerande personaldatorer på 30 personal så är inte elevdatorer prio 1.
SvaraRadera