Det absolut värsta med att skriva är att börja. När man väl har gjort det är det bara att fortsätta, och så formar det sig bra till slut och ofta skriver jag om början när jag väl är klar ändå. Men ändå. Att börja med något, omfattande eller litet, blir så himla stort i mitt huvudet.
Jag läste om någon som alltid började sina texter med någon dagboksanteckning av typen "Idag har jag inte hunnit äta lunch, för jag ska skriva en artikel om hur män inom media väljer att..." och så fortsatte hen därifrån och skrev om inledningen sen när allt flöt på. Låter ju smart.
När det gäller bloggen har jag inga såna problem alls, som tur är. Då hade det blivit ännu färre inlägg här än det redan är. Men just artiklar eller reklamtexter eller något som ska BLI något. Då. Det där jäkla worddokumentet stirrar på mig.
Så jag redigerar lite bilder, kollar upp någon detalj och skjuter upp det där första skrivandet alldeles för länge. Kanske ska jag bara börja såhär idag: "Jag sitter på mitt kontor och fryser och dricker te, för jag har ont i halsen. Jag borde inte blogga, utan börja skriva på ett resereportage om den vackra staden Budapest som vilar på två sidor av..."
Det är ett väldigt bra tips det där, att bara börja skriva. Jag är som du, har jädrigt svårt med just komigångfasen.
SvaraRaderaÄr däremot suverän på att skriva om (andras) texter … Tänk om någon kunde donera ett dåligt skrivet men bra utkast på en bästsäljande roman! Gud vad bra bok det skulle bli och hur mycket pengar jag få in! *föreställer mig att jag är JK Rowling*