Saker jag ogillar med mitt jobb.

Vad gör jag egentligen? Jag vet inte hur tydlig jag har varit med det? Jag skriver. Jag har eget företag och skriver artiklar och reportage och texter till broschyrer eller hemsidor eller tja... allt som behöver text. Det gör jag.

Och mitt kontor ligger i vår utbyggnad. Där huserar jag om dagarna och trivs rätt bra. Jag lyssnar på den musik jag vill, jag pratar med folk på twitter och facebook för att inte känna mig ensam och jag behöver inte klä på mig ordentligt förrän framåt eftermiddagen. Men det finns så klart saker jag ogillar också. Som till exempel:

• För tillfället är elementet på mitt kontor trasigt. Det innebär att mina händer blir så kalla att de liksom förlorar lite av rörelseförmågan. Det är irriterande. Och kallt.
• Jag har ingen att luncha med. Ibland sätter jag på något avsnitt av någon serie och äter en nutrilettbar framför den, men det är ju inte riktigt samma sak som att äta varm mat och faktiskt umgås med någon.
• Att stryka i en färdig text. Just nu är jag klar med en artikel som ska ligga på 7000 tecken och den är på 8300 tecken och jag tycker att alla behövs. Hatar att döda mina älsklingar eller ens mina bekanta.
• När jag måste sälja in jobb. Det är skitjobbigt att ringa runt, gå på mingel och möten när man är så pass osocial och blyg som jag är. Skitjobbigt, I tell you! Jag drömmer om att kunna anställa någon som bokar in jobben åt mig, så bara skriver jag. Drömmen!!
• Att det är så enkelt för mig att flytta på mina saker. Jag åker till vårdcentralen och fixar skolfoto och allt sånt och får sen sitta på kvällen och jobba. 
• Att jag inte precis är rik. Eller tjänar bra. Eller tar ut en lön alla månader. Men det rättar förhoppningsvis till sig när jag har hållit på ett längre tag. Och kanske blir lite bättre på att inte hata att sälja in jobb. Ja.
• Det är svårt att blogga och skriva på böcker när jag skriver hela dagarna. När jag jobbade med annat blev bloggen enda stället jag kunde skriva av mig och då var det åtminstone lite action här. Nu är det dödare än dött och jag irriteras. Men vet inte riktigt hur jag ska komma vidare.

Saker jag älskar: att inte ha en chef, att bara bli bedömd utifrån det jag presterar - inte hur bra jag är på att prata med de andra i fikarummet, att kunna disponera tiden fritt och att jag får skriva. Så klart.