Aldrig får man vara nöjd.

Här utanför mitt kontorsfönster vräker det ner snö just nu. Spontant vill jag säga jippie, hurra, äntligen, toppen, fantastiskt, välkommet!

Men det gör jag inte, för blandat med snön vräker det också ner en massa regn. Med andra ord är det värdelös snö. Sån som inte lägger sig utan bara retas. Luras! Förbannade lursnö.

Annars då? Tja, annars ska jag tvinga min man att ringa vårt försäkringsbolag och anmäla en trasig tv och ett vattenskadat köksgolv. Så JÄVLA KUL att bo i hus jämt. Hade det inte varit för trädgården, lugnet och stämningen och att jag faktiskt måste bo i hus för att inte vara olycklig så hade jag bosatt mig i en härlig lägenhet inne i stan pronto.

Nej, det hade jag inte. För jag har kollat upp vad en femma inne i stan ligger på och ha ha ha ha ha, det är som att vi skulle ha två hus. Typ 12-14000 ligger hyrorna på om man vill bo relativt centralt och mysigt. Sen kan man så klart bosätta sig i ett ytterområde men där finns det heller inga femmor eller så får man lik förbannat köpa ett radhus eller liknande och då bor jag ju en miljon gånger hellre på landet och myser till fågelkvitter och rådjur.