Äpplet faller inte långt från trädet.

I måndags när vi åkte till gympan jag och Emmy så tittade hon ut genom bilfönstret och konstaterade att "det ser så himla mysigt ut i husen när de har tänt i fönstrena sådär". Eftersom det är en av mina favoritkänslor, tryggheten man känner när man ser upplysta hus i mörkret, höll jag så klart med. Sedan satt vi och pekade på hus som såg extra mysiga ut.

"Det ser nog mysigt ut hemma hos oss också, fast sen när man kommer in är det inte så mysigt för vi springer runt så mycket." Mmm... en idé kanske kunde vara att försöka satsa på myset lite mer då?

Detta mys. Det enda som håller mig uppe just nu är vetskapen om att jag kan tända ljus på kvällen, tända en brasa och längta till jul. Det enda som keeps me going (om än på en tredjedels fart) är tanken på att det snart är jul. Och sen kommer helvetesperioden nummer ett, januari till mars, och sen är det glatt att leva igen.

Och sen all skit som dyker upp? Vi har en pedofil som får sitta i morgon-tv och bre ut sig som småflickors underliv, vi har rasister i riksdagen och idioter som vägrar inse att de är rasister när bevisen fläks ut framför dem och vi har kvinnor som dör för att de inte får göra abort. Jag vill stoppa huvudet under täcket och inte behöva höra. Det går att hantera när det är ljust och glatt ute, inte när gatulyktorna behöver tändas redan klockan 12 på dagen för att det är så mörkt ute.

Ska göra knäck så fort det blir första advent. Det är något att se fram emot.