I fantasin:
"Åh, jag vet! Jag går och hämtar barnen istället för att ta bilen. Vagnen går ju inte att köra i snön, men jag kan ta pulka till Majken. Vad mysigt det blir. Så kan vi prata om dagen och strosa i den kalla vintereftermiddagen. Då är jag hurtig, närvarande, miljövänlig och en bra mamma rent generellt. Sen kan de få varm choklad när vi kommer hem också, sådär underbart vintrigt!"
I verkligheten:
"Jaha, Majken? Du "vill inte" sitta i pulkan? Nehej? Du ska gå själv säger du? Och "inte ha" vante heller, okej. Och nu blev du kall om händerna och gråter och vill bli buren. Bara en kilometer kvar. Längs landsväg utan trottoar. Yay. Och vad roligt Emmy att du tar hem en kompis, men du behöver ju inte reta Noa för det för han tog inte hem någon kompis idag och nu vill han inte gå längre, kom nu Noa, kom nu snälla, Majken är jättetung och sluta åla Majken och har det REDAN blivit mörkt?! Vi har ju inga reflexer!
Och just ja. Ni tycker ju inte om varm choklad."
Det är aldrig, ALDRIG, samma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar