Och här sitter jag och surfar efter medryttarponnies och funderar över vad vi ska hitta på i helgen och undrar hur jag ska lyckas tvätta håret imorgon när Majken ännu en gång valt att göra skum av allt schampo när hon badade förut idag. Inte så party party direkt, men mysigt ändå.
Jag hittade mina slalomskidor (eller egentligen så sa min man "jag såg ett par skidor i förrådet") efter massor av år och vill åka nu när det äntligen blivit riktig vinter igen, men jag har ingen att åka med. Hur sorgligt är det? Eller okej, det kanske inte är särskilt sorgligt. Jag har vänner, bara ingen som kan åka slalom med mig precis när jag vill.
Förut idag låtsades jag vara vanlig 28-åring utan världens bekymmer på mina axlar (det är ungefär så det känns just nu) och gick i affärer och köpte några linnen och en bh och för en timme var jag liksom lite fri från grubbel och ältande och kunde glädjas åt att jag just köpt en bh till ett pris som inte ruinerade mig. Halva priset, vilken grej.
Och på söndag ska jag äntligen gå och se Les Mis och jag längtar så mycket. Det var nog allt, kära dagbok. Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar