"no more babies", men herregud...

Jag fikade med två av mina bästa vänner idag. Jag är ungefär lika svältfödd på vuxet umgänge som valfri fritzlad tonåring som fött sin pappas barn, och ägnade hela fikastunden åt att boka in diverse aktiviteter. En inflyttningsfest kan du väl ordna? Ska vi dricka oss fulla och gå ut och dansa snart, om två veckor vad sägs om det kan du då snälla? Vill ni följa med till badhuset någon dag? Ska ni komma ut till mig och hälsa på snart? Ja, ni fattar. JAG VILL UMGÅS osv.

Och det tänker jag på när jag försöker formulera min kritik mot krönikan "no more babies" (jag kan inte göra stora n, ni får ha överseende med det) som det har länkats till på twitter idag. Jag såg den länkas från ett håll, sen ett annat och sen igen och igen och det slog mig att folk tycker att den är bra? Att krönikören säger något viktigt? Jag insåg det och tappade hakan, samlade ihop ansiktet igen och blev irriterad. För ärligt talat, en text som baserar sin poäng "sluta generalisera om oss barnlösa" på just generaliseringar om föräldrar, den känns varken klok, smart eller ens särskilt relevant.

Jo visst, Tomas Hemstad börjar med att konstatera att det finns stereotyper, jag ger honom det. 

"Det är en kulturell stereotyp som återkommer, inte bara i sitcoms och dramaserier, utan även i det offentliga narrativet runt föräldraskap. Nyblivna föräldrar minns hur de brukade braka hem från krogen på nattkröken, spy i en papperskorg och krascha hem hos någon älskare för lite kravlöst sex. Det blir bilden av livet utan barn, ett ryggradsliv där man lever som ett rö för vinden och inte har ett ansvar i världen."

Okej, så går han vidare och konstaterar att bilden av den barnlösa som en stor egoist som spyr, knullar och skiter i allt inte stämmer. Big news, jag trodde den fördomen gick i graven ungefär samtidigt som Sex and the city lades ner, men eftersom jag de facto har barn har jag säkert förskonats från människors fördomar om barnlösa. Men, som förälder blir jag istället utsatt för barnlösas fördomar om mig. Som Tomas Hemstads fördomar. Texten fortsätter nämligen sedan med att beskriva oss föräldrar:

"Kaféer gick från att vara rökiga tillhåll för skolkande elever, arbetslösa och kulturarbetare till att bli fräscht upplysta lattebarer för stressade föräldrar i farten. De sista mörka mystiska hålen i staden ersattes av gallerior fyllda med organisk tvål och rustika ljusstakar. Det urbana rensades ut till förmån för en medelklassig TV4-tillvaro."

"För med barnen kom också den nya synen på livet. Krogen var en ytlig köttmarknad. Rockklubben var ett irriterande fyllehak. Och dansstället var fullt av desperata knarkare. »Jag kan inte fatta nu att det där brukade vara mitt liv«, sa de alla i kör, och för oss som fortfarande levde kvar var det bara att svälja och ta emot och återigen gratulera åt underverket som spydde upp lite äppelmos."

"Att flytta till en stad som Berlin är att flytta till möjligheten att dansa till klockan åtta på morgonen på en onsdag utan att skämmas – och möjligheten är oftast viktigare än praktiken. Att veta att man inte blir utmobbad i hyreshuset för att ens dygnsrytm inte följer klockan, att slippa känna sig utanför bara för att man lever ett liv som inte nödvändigtvis följer de strukturer som anpassats för just barnfamiljer."

Suck. Dubbelsuck. Så jävla tröttsamt. Vi föräldrar är en kollektiv massa som allihop har tröttnat på kroglivet och dunkar oss i ryggen för att vi har hittat hem. Vi har aldrig gråtit en fredagskväll och önskat oss ett helrör vodka för att försöka glömma mardrömsläggningen, surtjafset med den andra föräldern och arbetsdagen på förskolan. Vi hatar rockklubbar (okej, måste ge honom en poäng här men det är inte för att jag är förälder utan för att jag tycker att rockklubbar är sunkiga med fula människor eftersom jag gillar popsnören mer) och ALDRIG går vi ut på krogen. Händer inte! 

Hand upp alla som någon gång läst/hört en barnlös/någon med vuxna barn referera till ett barn som 1) "underverket" ytterst spydigt och 2) någon som mest bajsar och kräks och gärna BÅDA SAMTIDIGT hö hö hö. Så jävla gjort?

Vet du vad Tomas? Jag som förälder skiter fullständigt i ifall du dansar ute tills du möter morgonpendlarna på din väg hem. Jag som förälder bryr mig inte ett dugg om dina dryckesvanor eller liknande och jag vill gå ut på krogen jäkligt mycket oftare än mina barnlösa vänner. Jag blir avundsjuk, inget annat, när du pratar om utekvällar i Berlin och jag som förälder har inga problem med ditt liv som barnlös. Inte alls.

Jag som läsare däremot, har ett stort problem med att din krönika byggs på förutsättningen att vi föräldrar är en lika stereotyp grupp som "vi" ser er barnlösa som. Jag som läsare har stora problem med att förstå logiken i att först hävda att ett barnlöst liv inte alls handlar om att festa, för att i nästa stund ha din annorlunda dygnsrytm och dina utekvällar som huvudargument för hur annorlunda från oss (stela, tråkiga) föräldrar du är. Och jag har rätt stora problem med att du inte iddes komma på en fyndigare formulering än "underverket som spydde upp lite äppelmos."

Jag tycker att det självklart finns plats för såväl barnlösa som föräldrar i ett samhälle. Jag tycker att det är jättetråkigt om någon känner sig undanskuffad, men det här med att föräldrar skulle vara den styrande gruppen idag, kom igen? Vi pratar om hatiska blickar så fort man försöker komma in i en mindre affär med en barnvagn, vi har mammor som stannar hemma för att de inte vill amma offentligt pga kritiken de då får utstå och en hypad bild som florerade på nätet i höstas handlade om hur ett föräldrapar delat ut öronproppar och godis till alla "stackars" medpassagerare som skulle utsättas för traumat att flyga med deras nyfödda tvillingar. Dessa föräldrar ansågs av många vara årets föräldrar, för de bröt nästan ryggen av sig i sin iver att urskulda sig för att de gjort det oförlåtliga och vågat ta plats i offentligheten - eller ett flygplan då - med sina barn. 

Jag är säker på, jag VET, att det finns föräldrar som faktiskt suckar och himlar med ögonen när de tänker på hur de en gång i tiden kunde ta ett glas vin och inte somna direkt, fniss fniss fniss, men jag vet också att det finns människor utan barn som på allvar tycker att föräldrar ska stanna hemma dygnets alla tider det kan finnas människor ute, så att de inte råkar uppröra någon med sin bajs- och kräksmaskin, fy fan asså. 

Tröttsamma, som tur är väldigt små, grupper båda två - men knappast värda att generalisera utifrån.
Tycker jag då.