När folk i bekantskapskretsen/på tv/i krönikor/på nätet/var fan som helst skämtar om att de har döttrar? Och bara "Näe, ha ha, det kommer ju bli jobbigt sen när de blir tonåringar och man får hålla efter dem. Man kanske skulle skaffa ett gevär så att killarna håller sig på avstånd?"??
JA DET ÄR JU JÄTTESKOJ MED HEDERSKULTUR HÖRRNI!
Jävla idioter.
Lite såhär: jag hoppas att alla mina barn får ett skitbra sexliv som tonåringar (eller vuxna, whenever de känner att det passar dem) och jag kommer se till att vi har kondomer hemma som det bara är att ta av och jag hoppas att jag aldrig aldrig ska fråga någon av mina döttrar om de verkligen ska ha sådär kort kjol och sådär mycket smink och ska de verkligen gå ut sådär??
Och när vi ändå är inne på ämnet döttrar så har jag insett att vi nog aldrig säger "tjejerna" om döttarna. Vi säger "ungarna" om de två stora, och så Majken. "Båda ungarna har somnat" = Noa och Emmy har somnat. Majken är liksom sin egen. Ibland kanske vi kallar Emmy och Majken för "de små", eller Noa och Emmy för "de stora" men sällan, ytterst sällan, att vi säger "tjejerna". Vilket jag tycker känns skönt och sunt och vettigt. Det hade ju varit lika orimligt att kalla dem för "de brunhåriga" som det är att benämna dem utifrån vilket könsorgan de har. Jag ser det verkligen inte som att jag har två döttrar och en son. Jag har tre barn. Och det är himla fint det.
Våran 5 åring kallar sina 5 respektive 6 år äldre syskon för "grabbarna". Detta är nu vedertaget i hela familjen, även grabbarna själva kallar sig detta när de vill något, "kan vi grabbar gå ut och xxxx" eller "får vi grabbar popcorn till filmen". Detta är naturligtvis en koppling till könet men jag tror att det i grunden är skillnaden i ålder som gör att han inte kände samhörighet med dem och av alla valbara epitet kändes det nog som att större killar är grabbar. Konstigt nog gör vi samma gruppering av barnen, dvs att de två största bildar en grupp och den yngsta en egen.
SvaraRadera/ Grillfest
Det kanske blir så när man upplever att trean är så långt efter? Om alla kommer tätt kanske man inte har blivit van vid att säga saker som "ungarna" och sen lägga till en till på det, i vårt fall Majken då.
SvaraRaderaOm jag säger något i den stilen handlar det mest om att jag kommer ha svårt för att lita på att män behandlar min dotter med respekt. Face it; många män är svin, och min dotter kommer garanterat råka ut för några.
SvaraRadera/Oskar
Apropå tonårssex insåg jag nyligen att jag nog skulle vara MER nervös över eventuella tonårsgraviditeter om det var en son jag hade. Känns som en mer komplicerad situation, med större risk för dålig anknytning osv.
SvaraRaderaStör mig också när folk säger "grabbarna" eller "tjejerna" om sina barn, men tror efter lite tanke att det blir så kanske om man har barn av samma kön. För er som har en av varje av de två äldsta, som för oss, så är ju det inte ens en option, därför har vi alltid sagt "barnen". Men jag är inte säker på vad som hade hänt om båda varit pojkar resp flickor. Faktiskt. Min mormor sa alltid "flickorna" om min mamma och hennes tvillingsyster, även när de var över femtio (!), alt "tvillingarna".
SvaraRadera