Jag ställde klockan på 19 minuter och 30 sekunder förut idag. Då skulle det nämligen se ut som att den var 19.30, vilket är läggtiden för Noa. Med tre övertrötta barn kändes en ensamläggning i vanlig tid helt övermäktigt, så jag fuskade. Och det är ju okej.
Det som inte är okej är det gnälliga tonläget här hemma. Vi gnäller och gnatar på varandra för mycket. Allihop. Vi bor för trångt och för lyhört och irriterar oss på att vi är i vägen för varandra. Och så irriterar vi oss på att vi låter, att vi inte har ork att orka mer och att teven står på för ofta. Och barnen är trötta och vi är trötta och jag drömmer ibland om ett liv där vi bor i en flådig lägenhet och kan äta ute på restaurang varje kväll och inte behöver hantera gnälliga barn för i en alternativ verklighet så är de alltid på bra humör?
Jag vet inte. Jag längtar efter våren som sagt och jag vet ju av erfarenhet att precis allt blir bättre då. Så fort solen, värmen och blommorna kommer så är det lugna och glada gatan igen. Det är bara nu det är tungt och jobbigt och gnälligt och det enda jag vill göra är att ligga under en filt, äta choklad och låta barnen se på film efter film efter film.
För att väga upp, eller för att jag börjat jobba för miljöpartiet, har jag gjort egen müsli idag. Rispuffar och havregryn och rostad kokos, hackade dadlar, russin och hackad aprikos. Präktigt så det förslår och så gott att jag nog stryker middagarna framöver och byter ut dem mot fil och müsli. Ingen äter ju ändå maten vi lagar.
GNÄLL GNÄLL GNÄLL! Nu ska jag skriva på min bok. Det går så klart skitdåligt, men det kan jag inte skylla på vintern för i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar