Hur man vet att man är obotligt nära medelålders medelklass? Man drömmer mardrömmar om husförsäljning. Vi ska inte ens flytta, men jag har ändå flera gånger drömt om hur vi inte lyckas sälja huset.
Nu senast så började drömmen med att det var en timme kvar till visning och huset var i kaos. Ni vet: disk överallt i köket, spridda kläder, soffkuddar lite huller om buller och leksaker överallt. Smulor både högt och lågt och fyra obäddade sängar. Ytterkläder i en enda röra och ett badkar som borde ha skurats förra veckan. Ja, men ett vanligt hem för en småbarnsfamilj. Inget visningshem dock. Så på en timme gjorde vi allt vi kunde för att få det hyggligt presentabelt. Vi slet och släpade och slängde och gömde och sopade och såpade och skurade.
Och sen kom det inte en enda på visningen. Inte en! Vi satt där med mäklaren och funderade på vad vi skulle göra nu då? Hu.
Så det är sånt jag drömmer mardrömmar om nuförtiden. Snart kommer det väl varvas med mardrömmar om att vi missar flyget till Kroatien, eller att det inte går att bada i havet där. Eller vänta, den drömmen har jag redan drömt. Skönt att mitt undermedvetna är precis lika avslappnat och chill som mitt alldeles vanliga medvetande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar