Men som genom ett trollslag...

...kom trädgårdslusten tillbaks igen. Jag har insett att det bara är att resignera för det faktum att vi har ett stort problemområde, och sen bara dölja den förbannade skräpdungen. Roshäck kantad med buxbom, och där bakom ett trädäck för barnen, med klätterträd och kanske linbana och så sandlåda. Gömma det fula och det som inte ska synas, helt enkelt.

Vi har, som alla andra, en sån där bautastor studsmatta. Verkligen bästa köpet någonsin för barnen leker och hoppar och busar där och rör på sig och älskar den där studsmattan. Men. Den är ju så jäääääävla ful. Stor, ful, bökig. För jävlig. Är så frestad att gräva ner den i marken, men det där förskräckliga nätet skulle ju ändå vara där då. Blä.

Men i alla fall, trädgårdslusten har återvänt. Nu ska jag googla effektiva marktäckare och planera barnens lilla trädäck.