Min man är hemma igen. Jag känner spontant såhär inför det: YAY!
Jag har nu sällskap, slipper ta hand om barnen helt ensam, någon att prata med och någon att sova ihop med. Dock främst av allt: någon som kan bära in ved åt mig.
"Meh! Kan inte du som stark kvinna och feminist bära in lite ved själv?"
Jo, klart att jag KAN. Men nu råkar jag vara sjukt mörkrädd och vår ved råkar ligga i det mörka förrådet i den mörka utbyggnaden. Jag har alltså varit rätt kall i några dagar nu.
Jag läste först min mamma är hemma igen och ba EH....?
SvaraRadera