Keep calm and derby on.

Ja, det blir mycket roller derby här ett tag nu. Så är det.

Idag var första träningen jag hade egna skridskor. Det gick från vingliga varv runt gympasalen till att sicksacka mellan de andra på ett led, hoppa och springa på skridskorna. Ja okej, jag ramlade på rumpan när jag hoppade men jag har ju å andra sidan lite naturligt padding där så jag tror att jag överlever.

Det stör mig dock att jag är så mesig. Jag hatar att jag är så mesig. Det är inte bara i Roller Derby, det är alltid. Jag ursäktar mig för att jag råkar vingla till på skridskorna (jag är nybörjare, det är ju vad man förväntar sig?), jag säger aldrig nej när jag borde, jag låter folk köra över mig i jobbsituationer, jag säger inte ifrån när svärmor är elak osv osv osv. Det stör mig att jag är sån med människor jag inte känner så väl, för när man väl lär känna den riktiga mig är jag ju långt ifrån mesig. Hur gör man egentligen för att inte vara så förbannat urskuldande hela tiden?

Fy i helvete vad jobbigt det är att åka rullskridskor. Det är i och för sig mycket mer energiförbrännande än löpning och typ alla andra saker, så det är ju inte så konstigt, men inte var jag beredd på att bli blöt ända ut till toppen av hästsvansen av svett?

Namnprocessen pågår. På tredje träningen väljer de tydligen åt en, så jag har en vecka på mig. Helvete!