Det är lätt att driva med människor, medelklassmorsor, som lever sig in i barnens intressen för mycket. Jag gör det själv. Men jag kan inte låta bli att drömma om att mina barn, de som vill, ska få samma härliga uppväxt med hästar som jag fick. Varma ponnyryggar, hopptävlingar, snabba galopper över stubbfält. Allt det som var det bästa med min barndom.
Så jag börjar fundera på privatlektioner och hur gamla de måste vara för att ha egen häst (de måste kunna galoppera själva utan problem innan vi skaffar häst har min man bestämt) och ja, slutar Emmy rida kommer Majken få börja om hon så är tre år.
Kul att jag direkt blivit en sån förälder jag själv älskar att håna. Men jag känner lite som så att: fuck yeah ponies!
Ponnymorsor ftw! (Även om islandshästar per definition inte är ponnies, men...)
SvaraRaderaJag sa att jag aldrig med ska ha egen häst, det är bra nog att rida på ridskola o kanske va medryttare. O sen kom det ett litet yrväder och töltade iväg med både sans och förnuft. :)
Haha, jag smög in bonusen på ridskola förra terminen och självklart fortsätter hon den här - och jag älskar att vara ponnymorsa! =)
SvaraRaderaHar stora planer för både henne och de andra två (varken mannen eller barnen vet om det än) med en av tre måste väl ändå vilja?
Så..jag sitter och letar gårdar med stallplats =P
Min (då) sjuåring till min (då) fyraåring: "Kolla, där är en sån där häst som mamma alltid vill att vi skall rida på".
SvaraRaderaHar inte lyckats snärja någon av dem än men sätter hoppet till minstingen (jämnårig med Majken). :)