Roller Derby-abstinens.

Nej, jag har inte slutat. Men jag är ju sjuk. Så jag missade träningen i torsdags och idag och jag är så ledsen att missa ens en minut av träningen för det känns som att jag har fått sånt flyt? Det går framåt fort och effektivt och jag har inte längre samma klump i magen som jag hade i början. Den där klumpen som kom sig av att jag var sämst och dålig och inte kunde någonting.

Herregud, jag är fortfarande sämst tror jag. Inte för att det är någon som mäter, håller koll eller skriver listor, men jag är ju en sån där Härlig och Avslappnad Person som lägger märke till sånt. (Kort passus: när Noa spelar fotboll är det meningen att man inte ska räkna målen. Ha ha ha. Nu förlorar de ju alltid, men vi föräldrar har i alla fall koll på med hur mycket.) I alla fall, jag tillhör ju knappast toppskiktet, jag är fortfarande nybörjare, men det gör liksom inget längre. För det går framåt som sagt. Jag kan hoppa över (små små) koner, jag kan göra crossovers i halvhögt tempo, jag kan få till stopp och jag har nästan nästan lärt mig åka slalom. Jag ramlar då och då (för hur ska man annars kunna bli bättre) men jag är inte längre Bambi på hal is. (Ännu kortare passus: hand upp alla som trodde att Bambi var ett rådjur?)

Jag ska till och med sluta rida för att kunna gå på alla derbyträningar istället. Och ni som läser här vet ju hur mycket jag älskar att rida, men det funkar inte att ha tre barn och vara iväg 3-4 kvällar i veckan. Det går inte. Dessutom får jag träningsvärk i ryggen av ridningen som gör att jag åker sämre och så kan vi ju inte ha det. Så jag prioriterar bort och väljer nytt och tänker att ridningen finns där ändå, någonstans, men nu är det Roller Derby för hela slanten som gäller. Och jag är så nöjd!

Dessutom är det ett lag med skitroliga, smarta, härliga tjejer som är välkomnande och trevliga och kul. Inget negativt mot hästar, men det är ju lite roligare umgänge på träningarna med rullskridskor än de med ridstövlar om jag säger så.

Just ja, jag valde ett namn till sist. Simone Derby Voir (Eller borde jag stava det Simone Derbyvoir?). Det var någon som kom på det åt mig; ge dig tillkänna så kan du få... eh... jag vet inte. En biljett till mitt första bout. När det nu blir.

(Här får ni tänka er en bild på mig i rullskridskor, men jag har inte lyckats ta någon bra än så tja... det tar vi och skiter i, som Alfred sa till Lina som alla vi småbarnsföräldrar vet eftersom vi har sett Emilfilmerna fler gånger än vad som är nyttigt för vår mentala hälsa eftersom vi nu börjat tycka att Alfred är rätt het??!)