Vi tar en runda med saker jag stör mig på nu igen. Okej?
- Folk som inte håller mötestider. Om du har fem minuter på dig att presentera din punkt, då slutar du prata när fem minuter har gått. Jo, även om du får frågor. Ja, du ska kalkylera in att folk avbryter. Och herregud, om det är sagt att ett möte ska sluta halv fem, lyft inte en "övrig fråga" när mötet redan dragit över med en halvtimme? Respektera start och sluttid på mötet. DU kanske inte har något liv och gärna sitter kvar några timmar till, men vi andra har barn som väntar på middag eller hundar som behöver rastas eller parkeringstider som går ut. Skämmes tamefan!
- Missionerande nykterister. Oh my god. Låt bli att ha kul själv, men försök inte tvinga dina idéer på mig.
- Folk som följer en på twitter och sen avföljer efter en dag. Really? Jag hann göra dig besviken SÅ fort? Särskilt irriterande när man inte twittrat under den dagen de följt en.
- Folks dåliga tv-smak. Varför får program som Partaj fortsätta göras? Jag orkar inte. Sluta citera något jävla tjääänna hela tiden, lägg av! Sen när man vill prata BRA tv, då har de inte sett. Nä, för ni var för upptagna med att se Christine Meltzer prata "dialekt"?
- När föräldrar klär på sina barn jättejättevarma overaller så fort första snön kommer, trots att det är sju plusgrader ute och samma kläder ska kännas varma när det är 17 minusgrader. Särskilt om det är små bebisar som drabbas av detta. De ligger och svettas och gallskriker nedbäddade i en varm vagn + overall i en varm affär och föräldern står och vaggar vagnen och säger "jaaa... lilla Fideli är ju övertrött". Nej stupid, hon är VARM?! Jag vet att man inte ska vara en sån som lägger sig i andras föräldraskap, men innebär det också att man ska hålla tyst när man faktiskt vet bättre? Jag brukar hålla tyst men tycker synd om barnen. Borde jag säga till?
Nä men det var väl det för den här gången tror jag.
Jag brukar bita mig i tungan, eller om jag själv har bebis: Demonstrativt klä av honom och säga något som "nämen oj sötnos, är du lite varm..."
SvaraRaderaMen häromdagen sa jag faktiskt till ett par vars bebis låg på bussen i kläder, stickad overall, tjock hjämmössa, duntäcke, fleecefilt och liggdelslock på vagnen. Bebisen skrek och var illröd. Det var typ 14 grader ute, och vanlig varm busstemperatur på bussen...
Hej! Jag vill bara säga att jag tycker att du verkar så himla bra och rolig och jag tokgillar din blogg. Eller ja, bloggar. Hittade den här via supermorsan.
SvaraRaderaBarnens kusins mamma hävdar att under -10 så kan man inte vara ute, hon är även en sån som drar fram det tunga artelleriet med kläder redan vid +5 grader...Så att eh, ja hennes barn behöver visst inte vara ute vid -15 så det är ju inte ett problem....
SvaraRaderaförutom på förskola där barnen helt plöstligt får vara ute i både -15 och -20 om det inte blåser, men då kräver hon att någon är inne med henne barn...
så att eh..
Och barn som är äldre, de rör sig ju hela tiden, så varför klä på dem kläder en masse? Bara för att föräldrarna själva står och fryser när de står helt stilla bredvid barnen i lekparken. Har alltid retat mig också. Mina barn har tidigt fått klä på sig det de vill, de känner väl själva när de fryser.
SvaraRaderaKan hålla med på övriga punkter också. Men det var den här som fick igång mig.
Instämmer i allt! Man kan absolut säga till! Så länge man inte är 75+ och hänvisar allt skrik till att bebisen är hungrig...
SvaraRaderaMed ert stöd i ryggen ska jag våga säga till nästa gång någon kokar sin bebis. ;)
SvaraRaderaMaria - tack så mycket, välkommen hit! :)
Håller med om precis allt i ditt inlägg! /Jessika
SvaraRadera