Tvååringar.

De är cirka det roligaste som finns i världen. Meddelas endast på detta sätt.

Sen har jag även en sexåring som springer omkring i en gympadräkt och inget annat, ni vet en sån där glansig balettdräkt? Sexåringar är rätt kul de också.

29-åringar däremot. De är inte helt lyckade vill jag nog påstå efter gårkvällen. Inte för att jag inte hade kul, men... jag hittar inte mitt kreditkort idag och jag tror ändå inte att jag kan skylla de många köpen på det på att någon snott det.

Och imorgon ska jag till tandläkaren och få veta hur många tusenlappar jag måste lägga på att laga mina hål. Det är kul nästan jämt.