Varför stör jag mig så mycket på präktighet?
Renlevnadsmänniskor, scouter, såna som bara äter grön sörja och yogar hela tiden?
Det är inte det att jag får dåligt samvete över min egen livsstil, för jag tycker att mitt liv är rätt awesome.
Det är inte heller det att jag blir avundsjuk och önskar att jag skulle orka vara så "duktig". Fy katten, det är verkligen inget för mig.
Istället är det nån inneboende klåda som vill ut, jag vill liksom ruska om folk och ba "SKÄRP ER!", som att deras livsval direkt påverkar mig? Det gör det inte. Jag vet det.
Men ändå. Stör mig! Mest på att jag blir så provocerad dock. Jag behöver väl börja med yoga och meditation jag också för att få sinnesro.
Varför tror du att ditt liv är mer awesome än mitt? Och vad vet du om mina skäl för mina aktiviteter/livsval?
SvaraRaderaDet var väldigt klantigt formulerat ser jag nu. Nog för att jag oförklarligt provoceras, men så mkt självinsikt har jag att jag fattar att mitt liv inte skulle vara bättre för andra. Jag formulerar om.
SvaraRaderaMen alltså eller hur!
SvaraRaderaÅååh vad provocerad jag blir. Jag tror att det har att göra med att jag ofta anar en aura av att de anser att de gör något BRA när de lever på något sätt som inte jag bryr mig om. Och jag vill bara att alla ska tycka om samma saker som jag, eller åtminstone ska de känna att de borde tycka om att vara som jag.
Och en annan sak som gör mig provocerad: folk som är oförklarligt lugna och glada hela tiden. Kan inte låta bli att tänka att de är korkade. Med all skit som finns liksom.