Ni vet dagar som börjar bra? Där man inte har en aning om att dagen kommer bli värdelös? Visst, man försover sig kanske lite, men inget som inte är hanterbart. Barnen samarbetar, lämningen går bra, man börjar fundera på om man kanske kan börja åka rullskridskor till jobbet snart.
Inte ont anande sitter man sen på jobbet, tittar ut genom fönstret och ser att det snöar. Eller stryk det. Det vräker ner snö. Sen går allt åt helvete. Först kommer huvudvärken, sen mer snö, sen måste barn hämtas i snömodden trots att ens skor är vårskor som dessutom har hål i sig. Och sen hade man visst lovat sin sexåring att gå upp på stan och köpa tröjor, så i ungefär en timme måste man traska runt i håliga skor med en swimmingpool av snövatten i, halka på all jävla packad snö och skrika "JÄVLA FITTSNÖ" rakt ut i luften så att man blir mamman som skriker könsord när hon går på stan med sin dotter och dessutom använder kvinnans könsorgan som svärord, yay feminism. Så klart måste dagen sen fortsätta med att barnen bråkar hela kvällen, huvudvärken blir värre, träningen går skit och en olycklig omkullramling gör att man får en smäll på ischiasnerven vilket får en att gråta och sen gråter man ännu mer när man kommer hem och inte hittar några rena trosor.
Ungefär där är jag nu. "Kul", som Schyffert skulle säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar