Mina diamantskor är för trånga.

Kommer ni ihåg för nåt år sen när jag var så gnällig och sur och ba "jag har ju aaaldrig nån att gå ut och bli full och dansa med"? Hur trist jag tyckte det var? Hur tråkigt jag hade det?

Sen: enter roller derby.

Nu är jag lite oroad över skrumplever, att mina barn ska glömma vem jag är och att min man ska byta lås på dörren. Eller ok, jag överdriver kraftigt nu (nähääää?), men faktum är att mina partybilder på insta* har ökat med ca 3000% och jag får till och med TACKA NEJ till skitroliga saker. För att jag har barn och familj och eh... ska åka till NY en vecka och kanske borde vara hemma lite runt omkring den tiden.

Det underlättar ju "något" att bo i stan också. Då behöver det inte vara antingen eller, utan jag kan delta i den mån jag kan. ("Den mån jag kan" innebär i och för sig alltid att vara kvar sist på festen eftersom hey, jag har kul när jag festar, men ändå)

Jag överdriver inte ens när jag säger att jag har haft mina festklänningar så ofta att jag känner ett behov av att köpa fler, inte som förut när jag drog på mig nån minikort blåsa vid fritidshämtning bara för att få använda den nån gång. Dessa lyxproblem.

* Mina barn är JÄTTESURA och kränkta över att de inte får följa mig på insta. På allvar. Det är ett konstant klagoämne i vår familj, detta att jag inte vill att mina barn ska se mina fylleposer med stora drinkar. Inte ens min mamma får ju följa mig, hon klagar bara nästan lika mycket över det. Ungarna är dock värst. Så. Himla. Kränkta.