Sen sist.

Vi var i sommarstugan. Vi grillade marshmallows och monterade studsmatta och badade flera gånger. Det var 19 grader varmt. Vi drog oss hemåt när åskan mullrade in och sa att nästa gång ska vi sova över. Ikväll är "nästa gång", så jag ska packa rena lakan och vi ska ta med luftmadrasser och vi ska möblera om. Jag känner mig trygg och hemma i sommarstugan redan. Vi har bara varit därifrån några dagar men jag längtar dit. Det kommer så klart plana ut det också, det här mysvurmandet, men just nu vill jag bara tillbaka till den lilla oasen av grillning, bad och spraymålning.

För under tiden vi var hemma var det val. Och vi vet alla vad det positiva var och vi vet alla att högerextrema marscherar framåt och vi är alla rädda. Jag är rädd. Jag är vit medelklass och jag är rädd även om jag förstår att det uppfattas som poserande. Jag behöver inte vara rädd för att nån ska attackera mina barn, som är vita och blondish. Jag behöver inte vara rädd för att någon ska se på mig att jag avskyr deras åsikter eller att jag är fel. Jag smälter in, jag är stereotypt kvinnlig, lever i kärnfamilj och är vit som en lilja. Jag är inte hotad personligen. Men jag är ändå rädd.

Och så klart är det ingenting mot de som faktiskt hotas direkt av de växande brunskjortorna. Som börjar känna sig ännu mer otrygga i ett land de trodde att de skulle kunna känna sig trygga i. Som börjar fundera på om de faktiskt kommer behöva fly igen. Som inte kan drömma om semesterresor till ett land där högerextrema partier blev störst i EU-valet. Som på grund av sitt utseende och sin hudfärg och sin härkomst eller sexuella läggning har pekats ut som problemet och "de andra". Jag kan inte ens förstå hur rädda de måste vara.

Sen säger man att vi ska inte vara rädda inte ledsna inte sörja vi ska organisera oss jobba kämpa emot visa dem säga emot och jag känner att ja, det ska vi. Så klart. Men jag vet inte hur. Jag fattar inte hur det här kan hända och när man inte fattar kan man inte göra något. Man röstar inte på högerextrema för att man är obildad, det är klassförakt att säga så trots att SD är störst i hålor med låg utbildningsgrad. Man röstar inte på SD för att man är rasist, det är en förenkling. Egentligen är de bara missnöjda. Man röstar inte på SD för att man är missnöjd med andra partier, det är att förminska rasismen att säga så. Man röstar inte på SD för att man är okunnig om vad de står för, det är farligt att tro att motståndet inte är påläst. Jag vet inte vad som är kvar. Jag förstår inte hur man kan rösta på ett öppet rasistiskt parti om man inte är rasist. Jag förstår verkligen inte och det gör mig så himla uppgiven. Det är jättebra att andra kan, förstår, orkar och vet. Jag gör inte det, jag är mest ledsen just nu.

Så jag åker ut till min sommarstuga och gömmer mig lite från verkligheten. Jag har lyxen att göra det och jag utnyttjar den till fullo. För jag vet inte vad annat jag kan göra just nu faktiskt.