Ålder är relativt.

Det är märkligt det här med åldrandet. Tycker jag att det är jobbigt att vara över 30-strecket? Ja. Tänker jag på det så ofta som jag kanske gjorde i förväg? Nej. Har jag redan nu lite ont i magen över att jag fyller fucking 31 going on 40 nästa år? Ja. Det är inte logiskt, jag vet, men det är jobbigt för det.

Och så ikväll så ska jag iväg på en fest och min man kommer hem sent och min mamma är upptagen så vi ska prova det här med Betald Tonårstjej Som Barnvakt och av någon anledning får det mig att närapå hyperventilera av ångest? Kanske för att jag tycker att jag nyss var där själv? Kanske för att jag inser att jag är nästan dubbelt så gammal som hon? Kanske för att jag nu känner mig som en trist hemmafru som ska iväg och sippa på några drinkar medan hennes barn blir omhändertagna av någon ung och fräsch och cool tjej?

JAG VET INTE. Jag vet bara att jag helt plötsligt fick en ordentlig släng med åldersnoja igen och det var inte välkommet. Tur att jag ska sminka upp mig och dricka vin ikväll. Som alla andra medelålders tråkiga mammor som vill roa sig ibland. (Nej, jag kan inte sluta.)