Skitdag på skitdag på skitdag.

Onsdag kväll: vår bil går sönder. Får bogseras hem. Vet ej felet.

Torsdag: vi är på Skara sommarland. Själva dagen är jättetrevlig, kul och lagom otäck med alla attraktioner, men sen ska vi åka hem. Vi hinner en kilometer ut på motorvägen mot Skara, sedan stannar bilen. Och går inte att starta. Så vi ringer försäkringsbolaget som säger att de ska ordna en bärgningsbil och sen ska de ordna "billigaste resesättet hem", vilket måste bli hyrbil. Min man frågar om de kan boka en taxi till oss eftersom vi sitter med två jättehungriga och törstiga barn i vägrenen till en vältrafikerad motorväg mitt i den gassande solen. Det är ca 28 grader varmt. Länsförsäkringar föreslår först att vi ska GÅ längs med motorvägen in till Skara men går till sist med på att boka taxi. Min man lägger på luren. Vi väntar.

Och väntar.

Och väntar.

Emmy och Noa som redan från början var trötta och hungriga är nu hysteriska. Vi ringer Länsförsäkringar igen, de jobbar på att få fram en hyrbil. Vi väntar. Vi ringer igen. De ska ha bokat en bärgningsbil och den ska komma om en kvart. Vi väntar. Bärningsbilen kommer och vi ringer Länsförsäkringar och frågar var taxin har tagit vägen. Vi har suttit i ett dammigt dike med två barn i snart två timmar nu. DÅ, först DÅ, säger de att de inte lyckas boka en taxi i sitt system då vi inte befinner oss på en befintlig adress. Först DÅ säger de att vi ska ringa en taxi själva, något som vi kunde ha gjort för evigheter sen hade vi bara vetat om att de inte skulle fixa en taxi till oss. Så vi ringer och beställer en taxi till Lidköping, där vår hyrbil tydligen väntar. Efter två timmar i diket kommer taxin äntligen och vi åker och hämtar upp en hyrbil som blivit felbeställd, men till sist löser det sig. Klockan är över nio, barnen får äntligen sin kvällsmat och däckar rätt snabbt av trötthet i baksätet.

Fredag: Vi får veta att mammas bil är helt körd och skrotfärdig. Hela dagen går åt till att ordna logistik kring bilarna; bogsera vår till verkstaden, låna en bil till mamma, köra till Katrineholm för att hämta en lånebil till oss.

Lördag: Jag mår skit. Barnen är trötta. Jag åker in till stan med barnen på kvällen, väl inne inser jag att mina hemnycklar är kvar i stugan. Jag får vända och köra bil en timme extra. Hurra.

Jag är kanske inte jätepigg och glad efter de senaste dagarnas turer. Främst är jag väldigt trött på bilar och oerhört besviken på Länsförsäkringar som lämnade en familj med två trötta och hungriga barn i motorvägsdiket i två timmar utan att bry sig om att säga att vi kunde ringa en taxi själva. Och dessutom hade mage att föreslå att vi skulle GÅ längs med motorvägen in till stan, något som både är livsfarligt och olagligt.

Jättekul att vi har alla våra försäkringar och bankkonton hos Länsförsäkringar, samt anlitade dem för att sälja vårt hus. Vi känner oss verkligen trygga hos dem framöver. Eller inte.