Vilken jävla skitdag.

Jag var kanske inte jättepepp på att ha en fyradagarshelg med ensamt ansvar för barnen såhär direkt inpå att sommarlovet ÄNTLIGEN tagit slut, men jag tänkte att jag åtminstone skulle få sovmorgon varje dag så var rätt lugn ändå.

Fick jag nån sovmorgon i morse eller? Nej det fick jag inte. Jag fick gå och handla frukost eftersom mina barn inte ville göra det. Och ja, man kan ju hävda att det är föräldrarnas ansvar att se till att det finns frukost hemma, jag fattar det, men jag ville sova!

Börjar en dag dåligt så fortsätter den alltid dåligt, det är en naturlag. Eftersom jag inte är den som kan säga emot lagar så bestämde jag mig för att storstäda á la rensa ur garderober och sortera klänningar och sånt. Avbrott enbart för storbråk på liv och död mellan barnen med jämna mellanrum.

Till sist tänkte jag att vi i alla fall skulle släpa oss ut på stan för att handla skor till barnen. Bad idea. Huge.

För när vi stod på Din sko så försvann Majken. En sekund var hon där bland hyllorna och nästa var hon det inte. Så jag sprang runt därinne och ropade. Jag sprang ut på gatan. Jag tänkte på alla bilar som kör i närheten. Jag undrade vad fan jag skulle ta mig till. Jag ropade ännu mer. Och sen, till sist, svarade hon. Kom asglad och svinnöjd fram från skyltfönstret (!!) där hon hade gömt sig. Hon lekte kurragömma, förstår ni. Det var jättekul, förklarade hon för mig. Jag var ju lagom road. Sen återvände jag till kassakön, köpte de jäkla skorna och sen skulle vi fika.

Inget av barnen ville ha sitt fika efter några tuggor. Sen gick vi hem.

Min garderob är i alla fall välsorterad. I övrigt kan den här dagen gå och dö.