Fredrik Hillerborg, du har fel och jag är arg.

De flesta har väl sett den där virala videon om hur en kvinna går på stan och får saker ropade efter sig. Många kanske också har hängt med i efterföljande diskussion där män säger:
1) asså det är ju bara komplimanger ju, jag skulle ÄLSKA att få komplimanger.
2) jorå men hon går ju typ i dååliga områden. Inga vita vettiga män gör sådär.
3) kvinnor är fan aldrig nöjda, vi ska döda er allihop jävla slampor.

Typ.

I alla fall, nu har det kommit en intressant text ur ett helt annat perspektiv, nämligen "varför blev den här videon viral och varför är den vilseledande?"-perspektivet, presenterat av Fredrik Hillerborg på Resumé.  Förlåt förresten. Sa jag "intressant"? Det var ju tokigt. Jag menade "jättedålig och skrattretande". Nu ska man inte slänga ur sig sånt utan väl underbyggda fakta, så klart. Fredrik, till exempel, han exemplifierar med matte! Som alla män vet är ju matte högst logiskt och kan därför inte överbevisas. Eftersom han har gjort matte vinner han. Jag tänkte också bemöta med lite matte, för jag vill ju också kunna bevisa att jag har rätt. Och matte trumfar ju filmat bevis, så here we go.

Fredrik säger:

"Det framgår i videon att det handlar om 100+ kommentarer. Om vi utgår ifrån att hon går runt i hela 10 timmar. Och hon under den 1,30 min långa sekvensen som visas passerar c:a 100 personer. Ponera då att hon passerar 2500 personer i timmen (kanske fler). På 10 timmar skulle det bli 25,000 personer, vilket skulle betyda att 1 person på 250 ger en komplimang. Det ger en annan bild av situationen."

Åh, matte! The joy! Utan den här uträkningen hade vi aldrig någonsin kunnat räkna ut att de har klippt ihop tio timmar till en video på en dryg minut. Vi trodde att det vi såg var tio timmar. Vi förstod inte. Det är tur att Fredrik är så himla pedagogisk i sin text. För det är han, titta här på några citat som verkligen visar att han anstränger sig för att lägga sig på en nivå alla förstår:

"Jag ska berätta varför." 
"Jag vill först klargöra att..."
"Min poäng med det här inlägget är främst att medvetandegöra..."

Vi tackar dig Fredrik, du är ju ändå "Master in Strategic Communication" enligt din (överbelastade) hemsida. Tack för den pedagogiska nivån.

Jaja, i alla fall så fortsätter Fredrik med lite annat än matte. Han har gått över till de inom argumentationen så vanliga "liknelserna". Eller bara exempel. Som detta:

"På en 10 timmar lång promenad i Stockholm skulle jag exempelvis kunna passera flertalet höga ljud, ledsna barn, illaluktande dofter eller varför inte folk som går in i en. Det skulle kunna se väldigt påfrestande ut om man klipper ihop dem efter varandra. Tänk er sedan rubriken på Nyheter24: ”Ljuden man utsätts för på en promenad i Stockholm” eller ”Man blir konstant tacklad på promenader i Stockholm”"

Ja precis. Här faller ju hela den virala videon eftersom det går ju att klippa ihop Vad Som Helst så att det ser jobbigt ut. Och eftersom gråtande barn och illaluktande dofter är ett samhällsproblem att jämföra med kvinnors utsatthet i samhället, mäns åsikter om att de har rätt till kvinnors kroppar och kvinnors svårighet att bli sedda som subjekt istället för objekt är det en fullkomligt relevant jämförelse. Bra jobbat Fredrik!

Här kommer det viktigaste citatet av dem alla tycker jag.

"Om vi återgår till frågan om komplimanger (från färre än 0,5% av dem du passerar på New Yorks gator), och om det är ett problem eller inte? Om målet skulle vara att ingen får ge en annan person på gatan en komplimang, då är det här garanterat ett problem. Men är det så farligt att 1 person på 250 ger en komplimang? Jag vet inte. Det är uppenbarligen ett större problem för män än för kvinnor, därför överlåter jag svaret till dem som känner sig utsatta." 

Jag har några funderingar kring detta.
1: Oj, vad tokigt. Fredrik kallar objektifierande oombedda kommentarer för komplimanger. Har han gjort det hela tiden? Ja, se på fan, det har han. Då faller ju egentligen texten på sin orimlighet redan från början eftersom han inte förstår den mest grundläggande principen: att "catcalling" inte är komplimanger utan ett sätt att objektifiera kvinnor i offentliga rum och göra dem medvetna om sitt utseende och hur de uppfattas så fort de visar sig utanför sitt hem. Hade jag noterat det från början hade jag ju struntat i att skriva den här texten som svar, men å andra sidan, hur kul hade DET varit?

Nu kanske nån menar att vissa kvinnor gillar att bli ropade efter. Japp, så kan det vara. Vissa gillar även att äta surströmming men man bjuder inte på det om man inte är säker på att den som kommer på middag gillar det. Eller för att vara lite seriös: det spelar ingen roll om individuella kvinnor gillar den uppmärksamhet som visas i videon eftersom problemet ligger i mäns uppfattning att de har en RÄTT att objektifiera kvinnor utan att ha en tanke på hur det kan uppfattas.

2: Oj vad tokigt, Fredrik låtsas om att "ingen får ge en annan person på gatan en komplimang" och lyckas radera hela kontexten. Som att det är jättevanligt att män blir trakasserade i offentliga rum enbart för att de råkar ha en kropp. Tihi, så det kan bli.

3: Oj vad tokigt, han tar sig tolkningsföreträde genom sitt sätt att formulera sig med en tydlig värdering "är det så farligt", men lämnar sen över till de utsatta. Nej vänta, till de som KÄNNER SIG utsatta. För det är subjektivt. Fredrik har ju via MATEMATIK visat att det faktiskt är jättefå som ger en komplimang, så vad är själva grejen egentligen? Ingen är ju utsatt. Allt är subjektivt.

4: Oj vad tokigt, han skriver att det är ett större problem för män än för kvinnor, men jag förutsätter att denna del bara är ett skrivfel?

Alla texter har en avslutning och Fredriks den är här:

"Min poäng med det här inlägget är främst att medvetandegöra hur klippning och inramning kan spetsa till sanningen ganska rejält och få många människor att reagera."

Man kan tro det. Men egentligen är hela poängen med inlägget att misstänkliggöra kvinnors upplevelser, att mansplaina hur det egentligen ligger till och slutligen ifrågasätta kvinnors utsatthet och egna upplevelser genom att kalla det för komplimanger. Lite som random snubbe i ett kommentarsfält - men dolt bakom fina ord som "strategisk kommunikation" och "viral succé". Det enda som ens är relevant i frågan är den genialiska matematiska uträkningen som visar att - gasp - de har klippt ihop reaktionerna under 10 timmar till nån minut. Wow. We did NOT se that coming.

Aja. Det var väl mina 5 cent i frågan. Nej vänta, jag skulle ju också bemöta med matte sa jag. Jo men så här då: med tanke på att minst tio i varje gymnasieklass under de senaste 20 åren vill "jobba med media" uppskattar jag att det finns ungefär en miljon skribenter i Sverige som vill få sina texter publicerade. Det märks på kvalitén rätt ofta. Det var allt.