Bekännelse

Jag läser ibland ( he he, ok rätt ofta då), tillbaka i denna blogg och ba "fan vad bra den ändå är" och myser lite. Mest för att eftersom det är en dagboksblogg kan jag få lite minnen av vad som hänt förr om åren, men eftersom den är offentlig så är det ju liite kvickare formuleringar än "kära dagbok, jag hatar vintern så mycket att jag funderar på att hoppa i ån". Lite.

Så därför stör det mig att jag flyttat så mycket till twitter och instagram. Det blir inte samma sak. Det går inte att jämföra korta inlägg med längre. Jag minns visserligen bättre med hjälp av bilder, men det är inte lika kul. Förmedlar inte samma känslor.

Alltså ska jag bli bättre på det här med bloggandet igen. Vän av ordning kanske påpekar att jag har skrivit ca EXAKT samma inlägg flera gånger per år de senaste två åren men då undrar ju jag lite varför nån ens är vän av ordning? Finns väl roligare saker att lägga sin vänskap på? Vän av kul till exempel. Det är jag. Nån som är vän av ordning låter väldigt tråkig och jag är allergisk mot tråkiga människor. Skär bort dem ur mitt liv.

I alla fall: läser jag tillbaka i februari varje år står det bara om hur deprimerad jag är. Det känns lite tryggt. Att veta att ja, så här är det ju nu. Men inte sen. Det går över. Tills dess är det bara att härda ut och hit a girl, dvs spela roller derby.