4 år med 3

Fatta detta: för fyra år sedan födde jag mitt tredje barn (var inne på förlossningen just vid den här tidpunkten faktiskt). Till oss kom den roligaste, charmigaste och bästa lilla geniungen i världen. Hon som sprutar ur sig oneliners och är allas gullegris. Hon som sjunger opera på förskolan och säger "oh maj gaaaadd" och gör en facepalm när man gör nåt korkat i hennes ögon. Hon som svarar "för att jag ville" på alla frågor om "men VARFÖR gjorde du så?". Hon som lärde sig simma som tvååring för att hon ville. Hon som är känd i hela sommarstugeområdet för att hon är så rolig, charmig och cool. Hon som bara dominerar alla sammanhang eftersom hon är så fullkomligt övertygad om att hon är bäst.

Ungen som alltid har rätten på sin sida. "Man får inte ta grejer från barn! Man får inte skälla på barn, då blir de ledsna! Man får inte säga åt barn!". Hon som kan göra sig så söt att socker är bittert i jämförelse. Hon som klappar varje hund hon ser, men först efter att hon gått fram till ägaren och tydligt frågat "får jag klappa din hund?" (och om det är någon över 60, skriker "FÅR JAG KLAPPA DIN HUND?" för gamla har ju dålig hörsel.)

Barnet med det stora leendet och det rufsiga håret. Hon som alla barn på förskolan tydligen är bästis med enligt deras föräldrar. Hon som ibland drömmer mardrömmar om monster och kommer upp i vår säng, kryper in vid sida och borrar in sitt huvud intill min nacke. Hon som älskar allt och alla - men inte småkillar för de är jobbiga. Hon som tycker om alla djur och vill bjuda spindeln vi hittar till matbordet som vår gäst. Hon som tar hand om besökare, visar dem runt (med specialstopp där hon har ritat på väggen) och som svimmar om hon ser rosa. Hon som leker kurragömma på affären och får mitt hår att grånas. Hon som sitter med benen i kors när vi åker buss och säger "ojojoj" varje gång bussen svänger. Hon som önskar sig jordgubbar varje jul och födelsedag. Hon som säger "kom igen, det blir kul" när hon vill gå och köpa glass.

Hon vars fötter alltid lyckas bli figurer i en ny lek så fort vi åker bil. Hon som ropar "flyg mot ditt öde" till sin ballong när hon försöker knyta loss den från vagnen. Hon som leker att hon ska resa till ljusets gåva. Hon som älskar fladdershaj och appeljack och rämbodash och alla andra my little ponys. Hon som på morgonen vaknar och hämtar gårdagens kebabpizza ur kylen och sitter nöjd framför teven med sin frukost. Hon som en annan morgon tatuerar hela kroppen med låtsastatueringar medan vi sover. Hon som varje dag vill ha lila och rosa färg i håret, annars kan hon inte gå till förskolan. Hon som vägrar ha på sig strumpor och därför har gått barfota i skorna hela vintern. Hon vars fröken ibland kan bli så provocerad av henne att hon måste lämna över till nån annan i personalen.

Våra lilla stora fyraåring som räddar livet på oss varje dag. Tack för att du finns Majken!

(Tycker vi kan ta en liten paus och beundra hur pass fräsch jag var efter att ha fött barn ändå? I och för sig svinlätt förlossning, men ändå. Imponerad själv faktiskt.)