En av mina stoltare stunder som förälder.

Jag är hemma och vabbar idag. Emmy har klagat på ihållande värk i magen så vi misstänkte typ magsjuka. Efter att ha ställt tusen frågor under dagen konstaterade jag nyss att hon har... sträckt en magmuskel. SÅ VÄRT ATT VABBA FÖR. Inte som att jag har mycket att göra på jobbet eller nåt.

I alla fall så lämnade min man Majken på förskolan i morse och jag sov vidare medan de två stora stannade hemma. När jag vaknade gick jag upp och pysslade (= låg jag kvar i sängen och slösurfade i sängen en timme) och sen var det lunch. Så jag började ropa upp till Noa att han skulle komma och hjälpa till. Och ropade igen. Och igen. Stod vid trappen och skrek ett tag tills Emmy kom och ba "Alltså Noa är inte hemma? Han gick till fritids? Han sa ju det till dig i morse?".

Mamman med koll, that's me!

En dag ska jag skriva en bok om föräldraskap. Den ska vara en föräldrabibel på så sätt att andra ska kunna bläddra i den och känna "ja men SÅHÄR dålig är jag i alla fall inte." Som Anna Wahlgrens bok, men mindre barnmisshandel ungefär.