Här kommer ett tips som jag tillämpar ca hela tiden: för att inte vara en dålig förälder, bit dig i läppen!
Att tala är silver, att tiga är guld är extra sant när du är förälder. Detta av flera anledningar. Låt mig ge några exempel:
1) Din sjuåring är på väg till skolan och har klätt sig i en gammal sunkig tröja och en illasittande kjol.
Du vill säga: men skärp dig, gå och byt om.
Eftersom du tänker: herregud så hen ser ut, vad kommer de tro om oss när hen är klädd sådär?
Men du ska vara tyst eftersom: du inte vill lära ditt barn att utseendet är viktigt, du vill att hen ska känna att hen kan klä sig som hen vill och du vill att hen ska känna sig trygg i att du alltid är på hens sida gällande vad hen har på sig.
2) Din fyraåring klättrar raskt upp i en (i dina ögon) jättehög klätterställning och balanserar sen sig vidare i denna dödsfälla.
Du vill säga: akta dig! Gå ner! Det är farligt!
Eftersom du tänker: Omg min lilla bebiz kommer dööööö!!
Men du ska vara tyst eftersom: Barnet klarar sig uppenbarligen bra och ditt jobb som förälder är att se till att barnen utmanar sig själva, lär sig nya saker och upptäcker sina färdigheter. Det är inte ditt jobb att skrika på dem så fort nåt är läskigt. I såna fall kommer de bo i din källare tills de är 45 och vore det inte kul att ha ett högljutt sexliv NÅGON gång i livet?
3) Din elvaåring säger "får jag gå på det här discot som alla mina kompisar ska gå på? Det ligger bara fyra mil bort så du måste offra din fredagskväll på att skjutsa mig!".
Du vill säga: Kanske.
Eftersom du tänker: Alla vet ju att kanske betyder nej.
Men du ska vara tyst eftersom: BARN TROR ATT KANSKE BETYDER JA?! Plus att de kommer fortsätta tills de har lurat dig och du sagt typ "ja men om jag säger ja så blir det ju jättejobbigt för mig" och då hör de bara "Ja, jag säger ja". Yttra inte ett ord! Backa ut ur rummet. Låtsas bli döv. Fejka ett telefonsamtal. Lämna hemmet tills fredagen har kommit och gått. En elvaåring är stor. Hen klarar sig själv några dagar.
Vän av ordning kanske vill påpeka att detta kommer leda till att man är tyst hela tonårstiden igenom. Ja? Se det som payback: barnen slutade aldrig tjata, prata, skrika och gnälla på dig sina 10 första år i livet. De använde upp all din kommunikation då. Sista halvan de bor hemma kan de gott klara sig utan verbal kommunikation. Finns ju sms och sånt. Då tränar de på sitt skriftspråk också.
Varsågoda. Ett tips från mig till er.
Åh nr 2 är ju på pricken hur jag jobbar. Och vi som inte ens har en källare.
SvaraRadera