Mäns oförmåga att klara av de enklaste ting.

Okej, jag vet att jag har skrivit om det här tidigare. Men nu kan det vara som så att jag har insett att den skeva fördelningen av ansvaret i hemmet ligger till grund för enorm ohälsa för oss kvinnor som lever i heterosexuella förhållanden.

Så jag skriver om det igen. För att jag är frustrerad. För att jag är trött. För att jag ser att andra sliter med exakt samma sak som jag, som mina vänner, som i princip alla.

Såhär är det: mäns oförmåga att ta ansvar för hem och familj är enbart en ren taktik för att slippa undan.

Har han ett jobb? Har han en utbildning? Har han ett socialt umgänge? Kan han klä på sig själv? Fungerar han i samhället? Är han rent av högpresterande? Well, det fnns ingen anledning att någon som kan sköta ett jobb inte ska kunna fixa ett kalas. Kan han klara av att ta sig igenom grundskolan så klarar han av att se när det behöver diskas. Kan han sköta sina vänskapsrelationer så kan han också klara av att minnas när släkten fyller år.

Allt annat är bullshit. Allt annat är en taktik, medveten eller omedveten, för att slippa undan.

Vi tar ett exempel. En högtid ska firas. Typ påsk. Okej, i vanliga fall har kvinnan alltid fixat 90% för att det är så det har sett ut i familjen. Ett år säger hon "nej, jag orkar inte" och lämnar över ansvaret till mannen. Nota bene att det knappast kommer bli så att mannen nu gör 90%, men vi kan låtsas. Well, säg att mannen faktiskt fixar det perfekt - bra. Alla är nöjda. Resterande år kan mannen sköta det för kompensation för alla de år kvinnan gjort det, sen när de är ikapp kan de börja dela på det. Det är ju det enda rättvisa, inte sant?

Men ponera att det faktiskt inte går så bra. Säg att hälften av rätterna till påskmiddagen glöms bort eller gammelfaster får ingen inbjudan. Inget pynt kommer upp. Inget godis köps in till påskkärringarna. Barnen får kanske inte gå påskkärring. Säg att mannen faktiskt fuckar upp, vilket ju är det troligaste. SE DÅ TILL ATT HÅLLA KRAVEN UPPE OCH SÄG ÅT HONOM ATT SKÄRPA SIG!

Jag är så förbannat trött på "men han försökte ju, han gjorde sitt bästa". Tror ni att kvinnor föds med en jävla "fixa högtider"-gen? Tror ni att vi har gått på Hogwarts för hemmafruar? Eller tror ni att vi kan använda den hjärnkapacitet vi har för att, jag vet inte, skriva en lista på vad som ska fixas och sen... följa den?

Tror ni att män som klarar av att ha höga chefsposter, politikerämbeten och i all praktik och teori styr landet, tror ni att de som grupp kan klara av att göra en lista och följa den? Tror ni att de kan tänka "hm... vad behövs?" och sen se till att fixa det? Klarar han av att ta körkort så kan han fan klara av att fixa påsken. Sänk inte era krav. Ha en rimlig nivå. Varför skulle födelsedagen/påsken/julen/semestern helt plötsligt bli sämre bara för att en man ska fixa den? Antingen är svaret: För att män är dumma i huvudet och inte klarar de enklaste av ting, eller så är svaret: för att vi har så låga krav på dem att de inte behöver leva upp till en normal nivå.

Och här kommer strategin in: om vi accepterar att de är så kassa så tänker vi "ja ja, jag gör det väl själv då" för att det ska bli bra. Och titta, de slapp undan. Så jävla bra jobbat av dem. Ni ser ju, de är inte helt dumma i huvudet. De är bara fullkomligt ointresserade av att bidra till en bättre livskvalitet för den de lever med.

De  här två alternativen kan män välja mellan:

1) Jag är dum i huvudet och borde ha förmyndare eftersom jag inte fattar hur man skriver en lista på saker som behövs till (valfri grej) och sen fixa det.
2) Jag är en okänslig människa som hellre vill slappa än ta hälften av ansvaret för familj och hem och detta oavsett hur det påverkar min partner.

Nä visst, ni få män som faktiskt gör allt detta och beyond, grattis till att vara normala människor. Obs att om ni känner behovet av att hävda er ("i vår familj är det JAG som...") då är ni fortfarande dumma i huvudet.

Tja, det här tåldes ju att upprepas.