Om mordhot och kringlor och mäns brist på humor.

Ibland brukar mina barn berätta en rolig historia som helt saknar poäng och som de har missuppfattat. Sen skrattar de högt och jag låtsasfnissar och om jag inte gör det tillräckligt högt så säger de "Men FATTAR DU INTE?" och förklarar sitt "skämt".

Det är svensk manlig humor i ett nötskal.

När Kristoffer "Kringlan" Svensson kallar tjejer på twitter för "jävla fittor", sitter i en podd och säger att han vill köra upp en yxa i fittan på sin kvinnliga chef och gång på gång beter sig som ett as, så försvaras han av sina (manliga) humorkollegor med att såna som han behövs.

Det är svensk manlig humor i ett nötskal.

De tycker att det behövs att nån "säger som det är". De tycker att det behövs att man vågar vara lite rå, lite tuff, lite hård. Och hey, jag älskar rått och ofint. Jag tycker att skämt om döda barn eller missfall eller död kan vara fruktansvärt roligt. Om det är roligt, det vill säga. Det är dessa män sällan.

Istället sitter de och häver ur sig könsord som att ordet fitta i sig ger en skrattattack. Newsflash killar: varken fitta eller kuk är sådär fruktansvärt roligt att man fnissar sönder sig efter att man lämnat mellanstadiet. Men det är ju också problemet, de har inte lämnat mellanstadiet. Det här är exakt som skolvärlden, när killar kastar sudd och petar på ömma bröst och kör in handen mellan benen. Det här är vuxenvärldens version av det. Man skriker fitta, kuk, knulla och väntar in skratten. Man har sitt trygga gäng av killar som håller med och ryggdunkar. Bra sagt! Du vågade skriva fitta till en tjej på twitter, Sverige behöver såna som du. Såna som liksom... rör om lite!

För i deras värld så blir det snävare och snävare. Först fick man inte skämta om bögar, sen inte om svarta, sen inte om transsexuella, sen inte om kvinnor... var ska det sluta? När ska man få vara ROLIG egentligen? Tja... när hade ni tänkt börja? En allvarlig fråga? När hade ni tänkt börja vara roliga? När tänker ni sätta era (enligt er egen uppfattning) knivskarpa intellekt i arbete? Om nån säger "det är inte okej att skämta sexistiskt" och din reaktion är "vad fan, får man inte skämta nu längre", fattar du inte hur dålig du är då? Om din reaktion inte är att tänka "jävlar, jag ska skriva de roligaste skämten som är råa och provocerande men ÄNDÅ inte är hatiska", varför tycker du att du är så himla bra på det du gör? Jag förstår verkligen inte?

Killarna längst bak i klassrummet suckade alltid "gud vad du är känslig" när nån sa ifrån. Och eftersom de ruled the school så var man rätt så chanslös. Alla tittade åt ett annat håll. Lärarna kanske sa ifrån, men alla visste att de inte heller hade nån direkt makt. Det var liksom... sanktionerat för dem att bete sig sådär.

Och då är det kanske inte jättekonstigt att Kringlans kompisar fnissar lite osäkert, eller glatt, när han säger att han vill knulla Åsa Linderborg till döds. Det är ju ändå lite kul va? Det är ju typ rått. Det är ju sånt alla vill säga men inte vågar. Men nu är ju Kringlan full och arg och vafan, det är ju kul! Det är ju lite som att skriva fitta till nån tjej, det pirrar liksom fortfarande lite att använda fula ord. Man har kommit igenom målbrottet och man har gjort nån slags karriär och man får kanske vara på TV och radio och är väl inte nu, eller någonsin, i underläge. Men ändå kittlar det lite när man i uppror mot de tråkiga feministerna som styr landet säger fitta. Tihi. Det här vågar inte ni göra va? Yxa upp i fittan, det har ni inte vågat säga.

"Ni förstår inte humorn", "ni är så känsliga" och "sluta vara så ängsliga" är alla pelarna som den här "humorn" vilar på. Det är kejsarens nya kläder. Det är ett idiotsäkert försvar, både när man tafsade på tjejer och nu. För vem vill vara den som inte förstår? Hur lätt är det att göra sin röst hörd när tio stora, starka killar står och hånskrattar åt en för att man inte fattar det genialiskt roliga att slå en pubertal tjej på de ömmande brösten? Vem blir lyssnad på när kompisarna till killen som gick alldeles för långt vrålar "men gud, slappna av"?

Så kamraterna är lika skyldiga. De som borde sagt ifrån och stopp. De som borde säga att det är helt oförsvarligt det Kringlan Svensson sagt. De som borde ta avstånd. De som inte gör det. De som fortfarande brölar "öh... kul ju!" när fröken kommer och ska skälla.

Och ja, han har fått sparken från en massa ställen nu. Men det är inte den viktiga markör som behövs. Det är en helt rimlig följd av de vidriga saker han har vräkt ur sig, men det är inte det avståndstagandet som är viktigt. Det är övriga manliga komiker som måste säga att vafan, vi står inte för det här. Vi tycker att det här är så hemskt att det inte finns ord för det. Vi tar det på allvar.

Men det gör de inte. De sluter upp bakom som det kompisgäng de alltid varit och alltid kommer vara. För att straffa ut sig ur den manliga gemenskapen behövs mycket mycket mer än att skrika att man vill knulla nån till döds. För att straffa ut sig från den manliga gemenskapen måste man bli mindre man. Och att skrika fitta, vara våldsam och hatisk - det är så manligt det kan bli. Därför premieras det. Därför lägger man tid på att försvara rätten att vara ett svin.

För inte fan lägger man den tiden på att skriva roliga skämt. De skämt som har finess, intelligens. Skämt som är roliga för att de är välkonstruerade, inte för att publiken skrattar chockat för att du skämtade om att ha sex med ett spädbarn. Den skillnaden förstår inte dessa män. Och därför kommer de heller aldrig komma längre än till nån halvkänd podd.

(Skoja bara. Klart de kommer. Mediokra män går hur långt som helst, särskilt om de har modet att skrika könsord. För det är ju SÅ KUL!)

Jag hoppas verkligen verkligen att Kringlan Svensson aldrig mer får jobba med humor. Att han aldrig hörs eller syns igen. Att han blir ett avskräckande exempel för alla som känner att det vore väl lite kul att vråla att man vill sexualmörda en kvinna ändå? Men så kommer det ju inte bli. Jag tippar på 2-3 månaders karens (om ens det), och sen är han tillbaka.

Det känns ju kul. Ungefär lika kul som deras skämt.