1) När jag har en tjock halsduk på mig och inte kan röra nacken fritt bakåt. Att det tar emot där. Därför kan jag bara ha lösa sjalar som liksom inte sitter åt (och knappt hjälper heller). Samma sak gäller när hårspännen sitter så att de åker ur om jag lutar huvudet bakåt. Varför skulle jag luta huvudet bakåt undrar ni? Inte fan vet jag, men det kryper i hela kroppen om jag inte kan göra det.
2) När tröjor är för små över axlar/armar, så att det begränsar hur jag kan röra mig. Jag kan gå omkring i korsett, tight klänning eller höga klackar en hel kväll, men just rörelserna i armar (och nacke då) måste funka.
3) När folk äter. Jag har alltså börjat skrika i panik på barnen när de äter i närheten av mig. Kan nästan börja gråta av panik när någon tuggar så jag hör det. Det är så vansinnigt vidrigt att behöva höra andra äta.
4) Om jag inte lyckas få loss/ut/fram något som sitter fast. Det kan vara att klämma en finne som vägrar ge med sig eller att få loss en klänning som fastnat i en galge. Jag börjar må illa. Riktigt fysiskt illamående som slutar i att jag måste därifrån och liksom skaka ur paniken ur kroppen.
5) När någon sjunger falskt så pass lite att det inte är falskt, utan bara halvfalskt. Sådär så att de allra flesta inte hör det, men jag rycker till och vill stänga av öronen. Det här är pinsamt för det låter så snobbigt. "Jag har så mycket bättre gehör än er...", men det handlar ju mer om att jag är så jävla ljudkänslig för vissa sorters ljud.
Jo nä men när det gäller sensoriska svårigheter eller vad det heter så är jag ju helt normal.
Haha. Vad glad jag blir av detta inlägg. Relaterar verkligen. Särskilt det där med halvfalska toner. Alltid haft problem med sjalar. Kan lätt känna mej lite kvävd om den sitter fel. Eller bara ett ospecificerat obehag som gnager och det känns fysiskt illa. Kan även må fysiskt illa av vissa former, färger och mönster!.
SvaraRaderaHar det Inte så jobbigt när saker sitter fast dock.
❤S
Trean känner jag igen, folk borde isoleras i munnen!
SvaraRaderaHaha, folk som äter blir jag också galen på. Samt jobbiga ljud typ centrifugen, torktumlaren, skrivaren osv. För att inte tala om halvfalska toner. Är nog också väldigt ljudkänslig :-D Mitt nya hatobjekt efter att jag nu pga skitvädret tvingas åka pendeltåg är folk som pratar högt i mobilen, höll på att döda en kille som pratade oväsentligheter med sin (sannolikt) fru/sambo kl.7 på morgonen så högt så jag blev tvungen att byta plats, vad är det för fel på folk??
SvaraRaderaJust det, jag kan inte heller ha polotröjor eller tajt halsduk. Känns mer iof som att jag blir strypt än att jag måste ha nacken fri ;-)
Jag är inte särskilt ljudkänslig, men jag har två kolleger som har varsin sjukt irriterande sak för sig (båda har skrivbord nära mig, så jag hör allt). Den ena kliar sig i håret hela tiden - rasp, rasp, fnatt, fnatt. Den andra suger på sin vattenflaska, en sådan där sportversion med "tut" och drar ut den ur munnen med ett "plopp" varje gång. Jag blir fan galen snart!
SvaraRaderaOch hata polotröjor.
Misophonia?
SvaraRaderaÅh, jag är också ljudkänslig, pallar inte folk som tuggar. Där jag jobbade förut hade jag en kollega som nästan varje dag satt och åt morötter vid skrivbordet. Först bita av *KNAAK* sedan tugga *kraskraskraskras*, jag höll på att bli galen. Och relaterar så till känslan av att vara hindrad att böja huvudet bakåt. Som nu när jag har nackspärr som gör apont när jag böjer huvudet bakåt, men så måste jag ändå göra det för att liksom kolla om det går. Vilket det inte gör egentligen för det gör ju skitont.
SvaraRaderaKänner SÅ igen det där med halvfalska toner (och helfalska med för den delen). Hör minste lilla promillefel, eller darrning. Och folk ba "guva fint han/hon/den på Idol sjunger" och jag bara ryser och tänker att nä knappast ens med mixerbord, men inte kan man säga något pga framstår som dryg/snobb.
SvaraRadera