Rapport från ett av de tråkigare liven här i landet.

Jag har drabbats av insomnia. Det är så jävla jobbigt, särskilt eftersom jag behöver ca 10 timmars sömn för att fungera. Nu ligger jag ofta på kanske 4-5 timmar och mår skit av det. Dessutom så drar ju gärna hjärnan igång och ba "nu ska vi minsann hitta grejer att varva upp oss över" och jag har ca ingenting att tänka på som inte är ångestfyllt. Det blir så när alla områden i livet är skit: man har svårt att slappna av i tankarna.

Ibland brukar jag fantisera om hur jag får bokkontrakt. Det är en gammal fantasi jag har haft i flera år och den är väldigt bra, om det inte vore för att jag nu - när jag äntligen börjat skriva en bok - blir stressad av den eftersom jag borde skriva mer. När jag var liten brukade jag fantisera om att träffa en kille. Japp, exakt så patetisk var jag. Men ni måste förstå att unga Ellen var en väldigt oälskad liten tjej. Kärlek var inte min grej. Så jag var väl kanske 10-11 år och låg och fantiserade om att nån kille skulle flytta in som granne och så skulle han INTE gå i samma skola som mig. Nej, helst skulle han gå i en skola där alla var fulare än mig (well... svårt att hitta tbh) och så skulle han därför bli kär i mig. Och jag skulle äntligen bli ihop med nån. Det ni! Den fantasin. Slår boksigneringen ändå.

Annars så har jag igen laddat ner "Frozen - free fall" som är typ candy crush. Jag spelade ut hela det spelet för något år sen, men saknade det och har nu börjat om från början. Exakt samma spel. Jodå, jag vet hur man lever livet. Nån på internet lärde mig att man kan ställa om klockan för att få nya liv när man är desperat, men det fungerar liksom bara några gånger. Sen helt plötsligt ställer man tillbaka klockan och har 200 minuter kvar till nästa liv. Så det är ju kul...

Jag fattar att ni är avundsjuka och vill byta liv med mig.

Åh, vår och sommar.

Förra året mådde jag så dåligt att jag inte kunde se fram emot våren och sommaren. Det kan jag i år. Jag är fruktansvärt tacksam över det, tro mig. En stor del av denna pepp går åt att planera trädäck och planteringar i sommarstugan. Alltså jag tror inte riktigt ni förstår hur lycklig jag är över denna lilla oas? Själva stugan är ju verkligen ingenting, men läget - åh läget. En badsjö precis runt knuten, det är en sån enorm lyx när man bor i Örebro där alla badplatser är flera mil utanför stan.

Jag ser så mycket fram emot att fixa och stöka där i sommar. Om det blir någon sommar då. I år ska jag spraymåla mindre och odla mer tänker jag. Framför allt pioner, vi har inga pioner där ute? Vi har rosor och rhododendron, men inga pioner. Detta måste åtgärdas!

Nu ska jag gå till Pinterest och titta på löjligt vackra trädgårdar och härliga lösningar. En linbana i skogen? Why not! En trädkoja? Bring it on.

I själva verket kommer vi inte förverkliga ca något av det, men det är väldigt skönt att orka drömma och längta igen.

Enkla svårigheter.

Imorgon ska jag åka till Stockholm för en kurs och sen träffa några twittrare på kvällen. På tisdagen ska jag gå på museum, luncha till mig lite författartips och sen ha möte med folk som har mitt jobb fast på ett annat museum. Allt detta kommer vara jättetrevligt och bra (samt hallå lyxen, sova på hotell!), om det inte vore för min eviga akilleshäl. Mina svårigheter med det som för andra är enkelt, nämligen: logistiken.

Det är så mycket med den här resan som jag känner är jobbigt. Som till exempel att tåget går klockan halv sju imorgon? Det är ju äckligt snuskigt tidigt! Eller detta: vilken väska ska jag ha? Jag behöver ha med mig ombyten och dator, så det blir rätt tungt. Ska jag alltså ta en sån där rullväska? Men orka rulla en sån i snöslask? Plus att när jag checkat ut från hotellet så måste jag ju dra den med mig överallt? Då är ju en bag lättare, även om jag måste bära den på min axel som redan är öm på grund av nån muskelsträckning.

Och så allt förflyttande. Visst, både kursen och mitt hotell är i gamla stan, men jag måste ju ta mig dit från centralen. Är det snabbast att gå? Ska jag krångla med tunnelbana? Då måste jag ju köpa nåt speciellt kort för det. Ni HÖR ju hur mycket bekymmer jag har?

Såna här saker är så lätta för alla andra, men tar upp väldigt mycket grubblande för mig. Logistik, denna förbannelse i livet.

Uber förresten, använder folk det på riktigt?

Dagens tips: Nutellapopcorn

Så idag tänkte jag att hey, varför inte göra nåt nytt till fredagsmys? And so I did.

Jag poppade popcorn och hällde i skål. Sen smälte jag en bit smör och rörde ner en rågad matsked nutella tills all nutella smält. Sen hällde jag nutellasmöret över popcornen. KLART!

Gud, det var så gott. Levlade upp fredagsmyset där kände jag.

Imorgon ska barnen (kanske) åka skridskor med min mamma och antagligen har jag övertalat min man till att ta med Majken på kalaset hon ska på. Vet ni vad detta i såna fall innebär? Bokskrivartid för mig! Tjoho! Jag gör det ytterst klyschiga och sätter mig på café, men jag tror att enda lösningen för mig såhär i början är att vara ytterst klyschig och göra Ett Projekt av det. Liksom ta det på allvar. Överdriva. Säga till alla att den här boken ska bli klar. För gör jag inte det, då kommer inget hända. Och då är jag hellre klyschig än oproduktiv.

So far: har skrivit en fjärdedel av absolut minsta textmängden. Har lite fastnat nu så måste ägna tiden då jag inte kan somna åt att tänka ut vissa grejer. Ibland kommer min nya kompis insomnian till hands. Oftast inte.

Tja, nu fick ni både tips och uppdatering. Titta vad generös jag är en fredagkväll.

Blä x 100000000

Men SJÄLVKLART blev jag smittad av ungarna. Såklart. Har tillbringat dagen i sängen och på toaletten och har först nu släpat mig upp till soffan. Varför? Well, självklart lyckades jag också pricka in magsjukan med att ha deadline på ledare imorgon. Så jag har suttit här och sippat cola och skrivit. Ni måste ändå erkänna att det är rätt imponerande?

Imorgon tänker jag sova. Och vabba. Emmy är den enda som fortfarande är sjuk (eller ja, karens då), så vi får ta hand om varandra.

I lördags, innan jag blev sjuk, var det dock två bra saker: 1) Jag gick på premiären av Befrielsefronten som spelas på Örebro länsteater, och den var så fruktansvärt bra. Det var... wow. En upplevelse. Det var slag i magen, gråt och rysningar. Och väldigt mycket skratt. Har ni möjlighet, så se den. Och så nummer 2) Jag var väldigt snygg i håret. I julklapp önskade jag mig, och fick, värmerullar till håret. Detta är ett mirakel för mitt mesiga tokplatta hår. Jag rullar upp håret, har i rullarna tills de svalnat, tar ur rullarna och har hollywoodswall á la de gamla filmstjärnorna. Jag älskar det!

Så tja, här fick ni tre tips i ett inlägg:

- Bli inte magsjuka, då är ni dumma. Eller självmordsbenägna.
- Gå och se "Befrielsefronten".
- Köp värmerullar till håret. Mina är av märket Remington.

Här får ni bildbevis på hår. Jag tror att ni slipper bildbevis på magsjuka va?

Blä

Barnen är magsjuka, det är mycket på jobbet, jag har huvudvärk, det är januari.

MEN jag köpte tulpaner idag och så tittar vi på sommarresor. Jag vill drömma mig bort. Till våren, till sommaren, till resor. Till att vi kanske ska bygga trädäck i sommarstugan, denna oas i mitt liv. Jag längtar dit så mycket. Vi har verkligen hittat rätt där, med badsjö och ängar. Så tja, jag längtar. Det finns ju inte så mycket annat att göra de här hemska månaderna som består av januari, februari och mars. Jag har köpt en klänning på nätet, stor rea. Den är försenad.

Jag vill ha en ny soffa, renovera hemma, göra något. Det är så himla skönt att hjärnan äntligen vaknat lite till liv, att jag kan börja tänka framåt och vilja göra saker igen. Nu väntar jag bara på att kroppen ska följa med också, att jag faktiskt ska ha orken och förmågan att genomföra sakerna jag vill göra.

Tills dess städar vi med klorin. Jag skiter i att det inte är miljövänligt, såpa räcker inte för att täcka stanken av barn som kräkts i trappen. Nu luktar det badhus här hemma, det är bättre.


Det var väl det.

Om att lägga barn.

Kl. 19.00 - dags att lägga barn 1.

Barn 1 har kissat i sängen upptäcks vid läggningen. Detta har ingen upptäckt förrän nu, vilket innebär att sängen är "lagom" fräsch. Barn 1 läggs i föräldrarnas säng.

19.30 - dags att lägga barn 2.

Barn 2 blir hysteriskt ledsen över kombinationen trött + vill inte sova + kommer på gamla läraren har slutat och imorgon är första dagen med nya lärarna som är helt okända. Barn 2 vill därför somna i föräldrarnas säng.

19.40 - tittar om barn 1 har somnat. Det har barn 1 inte. Barn 1 ligger och tittar i serietidningar och fräser "jag tränar på att läsa, ska du säga åt ett barn att det inte får lära sig läsa??" när jag säger till.

19.42 - Barn 2 är hysteriskt ledsen fortfarande. Krånglar och vägrar lägga sig.

20.00 - Barn 3 förbarmar sig över barn 2 och går och lägger sig så att de kan somna i samma säng ihop.

21.00 - jag säger till barn 2 och 3 att de faktiskt måste sova nu. Barn 2 ändrar sig nu och vill somna i egen säng. Barn 3 är ledsen av okänd orsak. Jag säger "men somna i min säng då" till barn 3, eftersom - halleluja - barn 1 har somnat.

21.02 - Barn 2 blir svinarg och ledsen eftersom HON fick minsann inte somna i min säng när HON frågade.

21.20 - status på barnen: mkt oklar. Ett sover. Det får anses vara succé.

Och apropå mat: veckans meny!

Eftersom vi åt vit, smaklös mat hela förra veckan tog jag på mig att skriva veckomeny den här gången.

Alltså:

Söndag: Mac&cheese med gruyère
Måndag: Lax i ugn med klyftpotatis
Tisdag: Pulled oumph i pitabröd med guacamole
Onsdag: Pasta med räksås (gjord på grädde, parmesan, citron, chili)
Torsdag: Chicken fajitas (långkokas i vår slowcooker)
Fredag: Moules frites
Lördag: Hamburgare (Jag är på teater - premiär minsann, oooh - och slipper äta med de andra. Hence: kött.)

Och sen storhandla igen.

Kul det är att behöva hitta på mat hela tiden hörrni.

Kan vi prata lite om mat?

Okej, så jag är otroligt kräsen när det kommer till mat. Jag vet det. Jag känner väl mest lite att livet är för kort för att äta ÄCKLIG mat (don't get me started om att man inte får säga att mat är äcklig, sån jäkla konservativ bullcrap) helt enkelt.

Det som fascinerar mig är att alla har så galet annorlunda smaklökar. Som jag, som avskyr mat som inte smakar något. Till exempel detta: kokt potatis. Vad fan är grejen? Det smular, smakar sågspån och är torrt och trist. Varför vill man äta denna sunkiga 1800-talsmat, när det finns så mycket bättre saker att använda potatis till? Pommes, klyftpotatis, potatisgratäng, kroketter, hasselbackspotatis, chips, potatisbakelse, you name it. Det är tamefan slöseri med en fin bit potatis att bara koka den och göra den till oätbart mjöl.

Och vad är grejen med vit mat? Ja men ni vet, mat som inte smakar något? Den här veckan har min man skrivit matlista och vi har fundamentalt skilda åsikter om vad som är god mat. Han ba "åh vad gott med kokt torsk och kokt potatis" och jag känner mest "alltså ingen är magsjuk så varför ska vi tvinga i oss skonkost som hör hemma på sjukhuset?".

Mat ska vara kryddig, gräddig, salt, smakrik, het, exploderande, GOD. Inte mjäkig och stillsam och blaha. Det ska hända något när man äter mat. Varje tugga ska ha olika smaker. Pannkaka till exempel, är ju själva antitesen till det. Här har vi ett platt stycke mjölmat som smakar exakt lika i varenda tugga. Tre tuggor in så blir man ju illamående pga upprepningen?

Svensk husmanskost, don't get me started. Ba åh vad gott, här har vi en kåldolme. Mmm... eller åh, titta en fläskkotlett med kokt potatis. Nej tack.

Här är ett tips för folk som gillar mat som smakar gott: leta recept på Pinterest. Där finns amerikanska recept som inspirerats av fler kulturer än den som äter rutten fisk. Mexikanskt, mat från södern, asiatiskt... allt är ca bättre än kokt torsk och kokt potatis.

Och jag vet att det här är SÅ provocerande för alla tycker att de har så himla finstämda smaklökar som kan njuuta av en riktigt fin bit kokt potatis. "Har man inte upplevt det så har man missat nåt". Okej, du kan ju roa dig med att tugga smaklöst mjöl, så äter jag frasiga pommes istället. Jag missar inget, tro mig.

Kul vintern, kul.

Innan snön kom sa vi saker som "åh vad krångligt det är med jullov utan snö, hade det varit snö så hade vi åtminstone kunnat åka pulka!". Och sen kom snön och alltså... pulka är SÅ överskattat?

Eller såhär: det var jättekul när man var barn. Och det är också kul om man har barn som gillar att åka, som klarar av att åka osv osv. Men att ha en fyraåring? Som tröttnar efter tre-fyra åk? Som klagar på att det är kallt och blåsigt och bara vill hem? Som man måste dra uppför backen och sen trösta när pulkan har vält och hon skrapat sig pyttelite utanpå overallen?

Nä. Det är fan inte kul. Men nu, när snön ligger här och gnistrar och kallar på oss så får man så JÄVLA dåligt samvete om man inte drar ut i backen med varm choklad och smörgåsar och bara njuuuter.

Well. Vi har varit på lekland. Och badhus. Och bio. Och så får vi väl konstatera att den här familjen är ingen utomhusfamilj. De stora har åkt pulka själva ett tag och Majken vill inte gå ut. Eller tja, hon vill ju. Men eftersom hon VÄGRAR ta på sig långbyxor, tröja eller något annat än en tunn sommarklänning så blir det liksom inte av. För jag tänker inte ta ett enormt bråk för att sen komma ut i en kvart innan hon klagar på att hon fryser. Näpp.

Så visst räknas två pulkatillfällen som att vi har vintersportat? Ja? Bra!

Det Stora Bokskrivarprojektet.

Okej så jag tänkte (kanske i relation till att ha läst Martina Haags senaste, kanske inte) att jag skulle försöka mig på det här att Skriva En Bok På Riktigt, och har således nu tagit flera viktiga steg. Som till exempel:

- Jag har beställt en prenumeration på tidningen Skriva. För alla vet ju att om man läser om hur man kan göra något, då gör man det bara.

- Jag har skrivit iaf 4000 ord på en bok. Det är ju... ändå... typ en femtondel av vad som behövs minst?

- Jag har låtit nån annan läsa dessa 4000 ord för att se ifall jag bara ska ge upp allt från början eller om det är värt att ens försöka. (Hen sa att jag skulle försöka.)

- Jag har suttit och skrivit ner små anteckningar om mina karaktärer i telefonen under tråkiga stunder på t.ex. lekland eller väntrum. Det har jag läst att Sandra Beijer gör och eftersom hennes liv är perfekt och allt jag vill ha så tänker jag härma detta. Inte för att hon hänger på lekland, och besöker hon någonsin ett väntrum har de säkert manikyrbehandlingar under tiden man väntar.

- Jag har en så jävla bra bokidé. Alltså jag tycker det på riktigt. Om jag inte lyckas skriva den här boken tänker jag ge allt jag har till nån som kan skriva och sen ba "do your thing" för jag tycker verkligen att det är en kul idé.

- Jag har nu även bloggat om att det är the real deal den här gången, så om jag inte uppdaterar er med jämna mellanrum om hur det går så måste ni fråga. Gärna argt och strängt. Skriver du på boken eller? Va? Kom igen nu då!


Andra tips och knep?

Nyläst 2016

Sak jag älskar att läsa om: böcker andra har läst, och vad de tyckte om dem.

Sak jag är dålig på att skriva om: böcker jag har läst, och vad jag tyckte om dem.

Men jag har läst några böcker de senaste dagarna och här får ni min åsikt om dem. Bra va? Första, och säkert sista också, gången.

1. Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa.

Jag älskade Morgon i Jenin av samma författare, och detta är nästan samma bok - men en annan. Jag tycker om när författare gör så, ger en samma slags bok men med en annan historia. Ofta blir det väldigt bra då. "Det blå mellan..." handlar om livet före och efter flykten till Gaza för en familj och deras ättlingar. Det är poetiskt, lite mystiskt, väldigt sorgligt och slitigt och vackert. Alltså såhär, jag kan uppenbarligen inte skriva bokrecensioner men jag tycker att ni ska läsa denna. Den är mycket bra. Varsågod för tips!

2. Det är något som inte stämmer av Martina Haag.

Den här blev nog utgiven enbart på grund av sensationsvärdet. Det är knappt en bok? Det känns som en högstadienovell om nån fjällupplevelse, blandat med ilskna dagboksanteckningar skrivna av en lämnad kvinna. Det hade kanske kunnat bli något bra, om några år, men nu? Någon borde ha sagt att nej, du är inte redo. Det här är bara pinsamt. Det märks att hon bara vill skada och såra och "berätta allt", men jag menar.. nej. Det är väldigt dåligt bara. Vissa delar är småsinta och larviga och hela delen med tiden på fjället är märklig och håller inte som historia. När den var slut kände jag mest: ...? Va? Är den slut? Var det här en bok? Läs den inte.

3. Mördar-Anders och hans vänner (och en och annan ovän) av Jonas Jonasson.

Hm... jag vet inte. Jag är en sån som helt okreddigt och nöjt kan erkänna att jag älskade boken "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann". Skrattade högt åt den. Efterföljaren, "Analfabeten som kunde läsa", tyckte jag också om. Men den här? Lite tänker jag att det är som om jag skulle skriva en bok: det är för likt i språket hela tiden, vilket gör att det känns lite långrandigt. Jonassons böcker är ju skrönor och det händer galet mycket, men ibland känner jag bara... gäsp. Det är lite för mycket språkliga lustigheter som känns inklämda för sakens skull. Jag tröttnar. Men jag menar, den är ju ändå helt okej att läsa. Läs den om ni vill.


Det var det hele. Bra början på läs- och skrivåret 2016 ändå.

Tror ni bloggarna dör?

Har läst det på flera håll nu, att 2016 är året då bloggarna till sist dör. Jag hoppas att det inte är så. Jag tycker om att läsa när folk bloggar. Det är en sån skillnad från instagram och twitter, där man bara får liverapportering. Jag gillar att läsa folks innersta tankar eller ytliga funderingar. Jag tycker om att följa främmande människors liv och relatera till visst och förundras över annat.

Sen vet jag ju också att jag själv t.ex. bloggar mycket mindre än tidigare, och det är ju så de flesta känner. Man uppdaterar lite snabbt på andra medier. Och så får man inga, eller få, kommentarer på bloggen och känner att ingen läser. Och hur mycket vi än låtsas att vi bloggar enbart för oss själva så är det ju tråkigt med noll feedback ändå?

Twitter ger direkt feedback, instagram likaså. Facebook - i den mån man använder det - också. Bloggen blir ibland stiltje. Tyst.

Men åh vad jag gillar bloggar ändå. Jag hoppas de lever vidare.